Hundarna och jag träffade på en ihopringlad snok en gång. Det var väldigt intressant att se att den ena hunden instinktivt blev rädd, cirklade runt och var jätteorolig. En annan av dem fattade inget alls, så jag ville se hur hon skulle reagera och pillade lite på snoken så att den väste. Den orädda hunden kom och nosade som om det var en leksak jag hade. Jag passade på att skriva till och ganska hårdhänt putta bort henne.
I flera dagar efteråt ville den rädda hunden ogärna gå just på den platsen, hon tittade oroligt och skyndade sig förbi, det trodde jag inte. Vi har inte träffat på någon mer orm, så jag vet inte om min skrämselmetod hjälpte den oföriktiga av dem.
En annan av mina hundar blev biten i ansiktet, hon svullnade upp omedelbart och hon var hos veterinär inom en timme efter bettet. En komplikation var att hon var dräktig (dessutom med en gammal hanhund i utlandet, så valparna var inte bara efterlängtade, de var otroligt hett efterlängtade) så vi slussades vidare till sjukhus där hon lades in. Nosen var svullen ganska länge, även efter att hon fick komma hem och vi tog prover två veckor senare för att se om giftet givit skador på lever och njurar. Allt var bra, men tur att hunden var försäkrad - det här gick på närmare 20.000 än 2.000 kr. Jag har hundar på 25-30 kilo, så även en större hund han bli väldigt dålig. Jag gillar ormar, men hade jag en huggis på tomten skulle jag absolut flytta den. Inte döda den, absolut inte! Tidigare har jag varit ganska avspänd mot orm, men efter det här så är jag väldigt mycket försiktigare.
--------------------
Anna-Karin Lundberg Min trädgård är mitt rike!
|