CITAT (Sulawesii @ 24-11-2004, 16:47)
Försöker jag prata allvar med honom (i snäll ton) säger han bara ORKA, ORKA, ORKA tills jag tröttnar och går. Och röra honom går ju bara inte! Hur blev han sån? Han som var så go´för inte allt för länge sedan.
Jag minns iofs hur jag var när jag var i hans ålder. Det är bara att konstatera att det ligger i generna.
Tack och lov är han iallafall inte ute och springer om kvällarna! Än.....

Haha! ORKA, ORKA, ORKA... precis så låter det här hemma!
Tillmälen oxå. Och allt är vårt fel säger han, för vi har uppfostrat honom... När han inte kan gå upp i tid till skolan är det vårt fel, trots att man försöker slita av honom täcket och LYFTA in honom i duschen. Och har han väl kommit in dit så kommer han aldrig ut... Och det är också mitt fel, trots att jag bankar på dörren och frågar om han VET vad klockan är. ORKA, ORKA, ORKA, det borde vi föräldrar säga...