|
Jag var 4 eller 5 år, vi lekte varje dag i en backe med ekar. En dag vid en rolig lek med en av ekarna kom en vuxen som vi inte kände förbi. Han var rasande. Han pekade på den intressanta urhackning vi gjort i barken på eken, där vi just höll på att fascineras över hur glatt och vått det var när man pillade bort barken.
EKEN KOMMER ATT DÖ, NI DÖDAR TRÄDET röt gubben och det slog ned som ett åsknedslag hos mig. VA? kunde vi och något vi gjorde med fingrarna döda ett så stort träd? Jag var sorgsen och skamsen länge över detta.
Gubben hade fel. Och rätt. Eken lever än, men där vi pillade bort barken är nu ett stort hål där svamp och andra insekter frodas.
Och jag kom att jobba med träd. Inte av dåligt samvete men av samma fascination som när jag hackade bort barken på det som idag är mitt favorittträdslag.
Din 4-åring kan komma att utveckla god kärlek till rönnar... :-)
Köp en ullungrönn ny till honom, gräv för och vårda det tillsammans! Och naturligtvis - jag beklagar sorgen. Det är så ledsamt att förlora ett träd man känner!
--------------------
|
cilla hjälp! (eller nån annan kunnig!), ullungrönn ringbarkad - går den att rädda?
19-08-2012, 14:47
