Jag har 2 tonåringar än så länge..16-åriga dottern har passerat det värsta och är numera mer mogen och ansvarsfull än mig många ggr..jag får spel och hon säger ..-Men mamma..tänk på att.... Lugn och sansad...och hon har för det mesta rätt...
14-årige sonen är väldigt lugn av naturen.....och stor och stark och har inga behov av att hävda sig...det räcker med att han visar sig...än så länge "ränner" han inte....men han har en ganska mogen inställning i det stora hela....så jag oroar mig inte särskilt mycket hör honom heller...
MEN...så har jag en snart 13-åring..med ett stort,stort behov av att vara cool.....stark..tuff...och kan inte säga nej till kompisar..nästa år börjar han högstadiet inne i stan och då blir det jättejobbigt är jag rädd för....det kommer bli många sömnlösa nätter innan han är igenom tror jag...
Så har jag minsteman....snart 11...inga problems.....han är vad man kallar en "nörd"...och han skiter i vad andra tycker om det...Han själv kommer nog inte ge mig några bekymmer...det är nog om andra utsätter honom som jag kan vara rädd för...
Det viktigaste med tonåringar tror jag är att prata med dom..och prata...och prata...tills man är färdig...middan får vänta...fotbollsträningen också...
Driver mig till vanvett, emellanåt
24-11-2004, 16:19
