Att få barn, det kan tyckas att så ska det vara, men det minns också personer som avstår från det av olika orsaker.
Att adobtera ett barn kan kännas på mänga sätt. Jag vet endast det när min väninnans äldsta dotter hade gått igenom allt för att bli med barn under en 10 års tid och slutligen beslutade sig för att adoptera, så blev det ett riktigt kärleksbarn för dem. Systern fick 2 egna barn och brodern ska bli pappa snart, så trots allt har det gått bra med dom alla och det adopterade barnet är nu äldst i skaran.
Att en del inte blir gravida, kan bero massa olika saker, men dock är jag av den åsikten att naturen är barmhärtig då det gäller insest att man inte blev med barn. Har hört att en del har blivit det.
Jag fick mina 3 missfall pga. att min ena äggledare hade slutat att utvecklas under min barndoms insest+sjuksommar. Läkarna talade om det för mig.
Dock hade vi lyckan att när vi bestämde för att försöka få barn, blev jag direkt gravid med vår underbara dotter. Då visste jag inte ännu hur illa stält det var med mig.
Man kan tycka att vissa borde inte bli föräldrar alls, inte när de ser oss barn som en "Guds förbannelse" som förstört deras liv. Inget hälsosamt liv att växa upp i. Ja, då kan man undra hur det var ställt med dessa två, mina föräldrar.
Man undviker att föra sådant vidare, men inte så lätt när dottern frågat att vad var de för idioter! ....