Flickor är inte alltid jobbigast. Har 2 stycken som växt upp utan några trotsåldrar eller jättekalabaliker i tonåren. Visst var dom gapiga och ilskna ibland och totalt ointresserade av att städa, men jag är väl inte så lättprovocerad och när deras skit spred sig för mycket i huset tog jag en svart sopsäck och stoppade ner allt i och ställde utanför dörren till deras rum och sa att om den inte är tömd före .....dag så åker den i grovsoporna. Det tog ett par dagar men tillslut var den tömd straxt före deadline. (annars hade jag tagit den till grovsoporna!)
Den äldsta har väl än idag lite svårt just med städning men med 3, ibland 4 ungar i huset är det ju som det är. Fast egentligen överlåter jag det åt henne om hon tycker det är ett problem eller inte. Skall väl inte påstå att jag är världens bästa förebild just vad gäller det......
Det viktigaste tror jag är att inte ta åt sig och försöka att inte gå i svaromål med dom, då hamnar man lätt på deras nivå, vara konsekvent och aldrig hota med saker man inte sen genomför. (jättelätt
när man står där.....)
Det roligaste av allt är när dom nu som vuxna med egna telningar kommer och säger att - nu mamma förstår jag varför du gjorde si eller så med oss, då tyckte jag du var jättedum och att alla andra fick... men nu ser jag ju att du gjorde rätt - sånt känns gott för ett modershjärta att höra.
Anki
Driver mig till vanvett, emellanåt
24-11-2004, 16:19
