Elisabeth,
I det smått gillade jag julpyssel och göra fina paket, men när jag blev en del i makens familj, blev allt tvång och kontroll, det fanns ingen glädje med i det. Svärmor styrde allt och alla och alla höll tyst, ingen vågade säga något mot henne ....... männen i familjerna levde ju sitt eget liv, så att säga, de fick allt serverad och brydde inte om bak o mat o städ o julpynt osv.... du förstår......
Jag har varit händig sen barnsben och då var det fattigt så man fick göra julklappar själv och det gillade jag och även min familj, men när svärmor kom i mitt liv, dög inte mina handgjorda klappar.......även att det hade tagit massor av tid att göra dem.
Det första hon frågade efter innan hon ens öppnade mitt paket, att var har du köpt detta? får jag kvittot så´byter jag det när rean kommer???......
Så jag slutade upp att göra egna saker, hon ville inte ha dem, men likväl fick jag inte ha en endaste broderi/virkning ifred annars för hon SKULLE absolut ha den..........
Det var inte av någon snålhet, pengar hade jag att kunna köpa henne saker, men glädjen försvann helt när det ändå inte dög åt henne.......
När min goa Svärfar dog i slutet av -80-talet, så blev det ett tag etter värre när hon skulle även bo hos oss, men med tiden kunde min man se henne med andra ögon gm vad resten av släkten vågade berätta om.
Om/när vi får barnbarn så kommer vi lyssna in hur vår dotter o måg vill ha det, de små ska inte bli lidande av dessa gamla ärr.
Som det har varit sen hon flyttade till Norge, har vi passat på att åka bort över julen och brylar har man nog, så för dens skull behöver man inte ränna runt i affärerna.
Maken ringde precis fr. stan att man kom ingenstans, så mycket folk överallt o han ville bara hem!....