Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Anma]

Jag började diskutera smärta och värk i en tråd där det inte hör hemma. Kom på att det är så pass intressant diskussion (i alla fall för mig) så den var värd en egen tråd.
Citat från den andra tråden jag vill bemöta.

I det fallet är det ju vi som är på dåliga på att hitta bevisen. Det som vi inte klarar av att bevisa just nu kan ändå finnas. Det finns ju sådant som psykiska sjukdomar och fantomsmärtor, det syns inte men är ändå verkligt. Din skada var verklig.

Fantomsmärtor. Smärtor som finns i en kroppsdel som är borttagen. Jag ser den typen av fantomsmärtor som högst verkliga. Alla nervtrådar som gick ner till kroppsdelen är ju av. Nervtrådar har ingen egen logisk hjärna som talar om för dem att de är av så de signalerar smärta till hjärnan som vanligt. Hjärnan tolkar det som helt normal smärta. Så tror jag att det hänger ihop.

Jag har också fantomsmärtor, förutom muskelsmärtan som ju är högst verklig. Mina muskler har ju både blivit försvagade och stela under dessa 10 år och är totalt i chock över att kunna röra sig. Fantomsmärtan kommer om jag är still för länge. Känns precis som nervsmärtan innan, men det räcker att jag rör på mig på ett sätt som tidigare var omöjlig för att hjärnan ska förstå att nerverna skickar felaktiga signaler. När jag hållit igång en hel dag så kan jag vakna med en tomhet i kroppen, som att något saknas. Det som saknas är smärtan och värken. Den känslan är ganska skum, faktiskt. I sådana här fall är det mer rätt att prata om fantomsmärtor. Eller muskelminne kanske, viket i för sig är fel, då det inte är själva muskeln det är fel på, utan på nervtråden. Eller snarare att den tror att det är fel på den. Jag tror att sådan smärta kan man träna bort. Till skillnad mot fantomsmärta där nervtrådar faktiskt är av eller skadade på riktigt.

Men i vilket fall. Jag tror inte på psykosomatisk fysisk smärta. Har man ont i kroppen så är det något fysiskt fel. Hjärnan konstruerar inte smärta om inget är fel. Om man gått med långvarig smärta hänger hjärnan kanske inte riktigt med, men skillnaden på riktig smärta och "hjärnsmärta" är enorm.
Att många depressionspatienter får ryggproblem tror jag hänger ihop med att de spänner sig för att de mår psykiskt dåligt. Den psykiska åkomman i sig orsakar inte smärtan. Det är spänningen i kroppen om gör det.

Vad tror du?

Tillägg: Psykosomatisk smärta kan man enbart ha i själen. Det är vad jag tror.

Redigerat av Anma: 30-09-2012, 11:30

[Ugglemormor]

Anma,

Jag negilerar enbart "simulanten" inte de som har migrän, än vilken sjukdom/orsak det sedan är som utlöser det hela.
Har varit med den som verkligen får väldigt ont och mår dåligt och hoppas att det nu efter alla dessa år hittas något som kan göra det lättare för den skadade personen.

Jag ser ingen migrän i det när jag inte gillar el gör som hen vill och börjar oja sig och låsa sig i ett rum, och när man inte bryr sig om det, far hen ut med otidligheter och elakheter efter en stund, inte är det väl så migrän fungerar? Om det vore verkligt, skulle hon söka hjälp som hon gör för andra saker
Har man ett migränanfall, tror jag inte att folk i allmänhet bär sig så illa åt och ger skulden till den som de inte fått sin vilja fram, då har man inte ont.
Jag ser en malipulativ person framför mig och jag danssar inte med i den takten.......Det är så typiskt att hen är en idrottare, löpare på långa distanser och duktig i orientering, då minsan finns det inget fel på hen.?

Är jag då för okänslig mot hen i detta fall? Ska jag låtas att gå med de nycker hen hittar på mot min vilja,bara att hen inte ska få "en hjärnsläpp"?
Det gör inte ens hens barn, då sticker de.....
Det måste ligga mer något annat bakom detta beteende än skylla på migrän? Så har vi andra resornerat om detta, vi som känner henne så väl.
Det är verkligen som uppånervända världen som lever/måste leva i närheten av hen. Inte utan orsak att personen inte har/haft en enda nära vän...........

Redigerat av Ugglemormor: 01-10-2012, 12:46