Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Anma]

Jag började diskutera smärta och värk i en tråd där det inte hör hemma. Kom på att det är så pass intressant diskussion (i alla fall för mig) så den var värd en egen tråd.
Citat från den andra tråden jag vill bemöta.

I det fallet är det ju vi som är på dåliga på att hitta bevisen. Det som vi inte klarar av att bevisa just nu kan ändå finnas. Det finns ju sådant som psykiska sjukdomar och fantomsmärtor, det syns inte men är ändå verkligt. Din skada var verklig.

Fantomsmärtor. Smärtor som finns i en kroppsdel som är borttagen. Jag ser den typen av fantomsmärtor som högst verkliga. Alla nervtrådar som gick ner till kroppsdelen är ju av. Nervtrådar har ingen egen logisk hjärna som talar om för dem att de är av så de signalerar smärta till hjärnan som vanligt. Hjärnan tolkar det som helt normal smärta. Så tror jag att det hänger ihop.

Jag har också fantomsmärtor, förutom muskelsmärtan som ju är högst verklig. Mina muskler har ju både blivit försvagade och stela under dessa 10 år och är totalt i chock över att kunna röra sig. Fantomsmärtan kommer om jag är still för länge. Känns precis som nervsmärtan innan, men det räcker att jag rör på mig på ett sätt som tidigare var omöjlig för att hjärnan ska förstå att nerverna skickar felaktiga signaler. När jag hållit igång en hel dag så kan jag vakna med en tomhet i kroppen, som att något saknas. Det som saknas är smärtan och värken. Den känslan är ganska skum, faktiskt. I sådana här fall är det mer rätt att prata om fantomsmärtor. Eller muskelminne kanske, viket i för sig är fel, då det inte är själva muskeln det är fel på, utan på nervtråden. Eller snarare att den tror att det är fel på den. Jag tror att sådan smärta kan man träna bort. Till skillnad mot fantomsmärta där nervtrådar faktiskt är av eller skadade på riktigt.

Men i vilket fall. Jag tror inte på psykosomatisk fysisk smärta. Har man ont i kroppen så är det något fysiskt fel. Hjärnan konstruerar inte smärta om inget är fel. Om man gått med långvarig smärta hänger hjärnan kanske inte riktigt med, men skillnaden på riktig smärta och "hjärnsmärta" är enorm.
Att många depressionspatienter får ryggproblem tror jag hänger ihop med att de spänner sig för att de mår psykiskt dåligt. Den psykiska åkomman i sig orsakar inte smärtan. Det är spänningen i kroppen om gör det.

Vad tror du?

Tillägg: Psykosomatisk smärta kan man enbart ha i själen. Det är vad jag tror.

Redigerat av Anma: 30-09-2012, 11:30

[Ugglemormor]

Har man gjort allt, kollat sjukresor/buss eller vad det månne vara, men inte få ihop det så om man har hoppet att bli bättre så då är det för mig iof, ett alternativ att använda de pengar jag äger att få det jag behöver....

Det finns många som inte ha den möjligheten, tyvärr, inte ens att bekosta det som behövs för frikort .....
Sjukvården promenerar inte precis dit man bor, även att den gjorde för mig efter förra op. tills jag kunde bli körd till sjukgymn.

Att bli "vän" med sin smärta, ser jag inte som ett alternativ för min del, för att varit smärtfri efter en längre tids smärta, vet jag nu hur bra man kan må om hjälpen finns att få.....
Jag ser inte heller att de som inte klagar som "hjältar", möjligen en högre tröskel att tåla dem, och för "nällspikar" ser jag inte som "offer", utan de som inte klarar sig med sin smärta.

Har provat akupunktur, --- den värsta pinan i mitt liv! Kortison -- ingen hjälp alls, men fylls med vätska....
TNS --- förde mig till psyk.akuten, reagerade helt galet och sen är det bara att konstatera att man var allergisk för ström. Gjorde bara det enda försöket

Den som utjnyttjar oss andra med sin sk. migrän, borde ha kollats länge sedan, men förstår att då tappar hen möjligheten att kontrollera sin omgivning...... sorgligt, men sant!

[Anma]

Har man gjort allt, kollat sjukresor/buss eller vad det månne vara, men inte få ihop det så om man har hoppet att bli bättre så då är det för mig iof, ett alternativ att använda de pengar jag äger att få det jag behöver....

Det finns många som inte ha den möjligheten, tyvärr, inte ens att bekosta det som behövs för frikort .....
Sjukvården promenerar inte precis dit man bor, även att den gjorde för mig efter förra op. tills jag kunde bli körd till sjukgymn.

Att bli "vän" med sin smärta, ser jag inte som ett alternativ för min del, för att varit smärtfri efter en längre tids smärta, vet jag nu hur bra man kan må om hjälpen finns att få.....
Jag ser inte heller att de som inte klagar som "hjältar", möjligen en högre tröskel att tåla dem, och för "nällspikar" ser jag inte som "offer", utan de som inte klarar sig med sin smärta.

Har provat akupunktur, --- den värsta pinan i mitt liv! Kortison -- ingen hjälp alls, men fylls med vätska....
TNS --- förde mig till psyk.akuten, reagerade helt galet och sen är det bara att konstatera att man var allergisk för ström. Gjorde bara det enda försöket

Den som utjnyttjar oss andra med sin sk. migrän, borde ha kollats länge sedan, men förstår att då tappar hen möjligheten att kontrollera sin omgivning...... sorgligt, men sant!

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.
Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.


Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Redigerat av Anma: 02-10-2012, 10:07

[Elisabeth-Västku...]

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.
Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.
Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Anma även om du har mått dåligt så kunde du fortfarande resa, du kann gå ut med hunden osv. Kunde jag göra det, så skulle jag aldrig gnälla.

Vän kan jag inte bli med min dåliga hälsa men jag igonerar mycket. Att gnälla hela dagen hjälper inte mig.
Men när man inte längre kan göra nåt av det som man tyckte var roligt, ja då blir det inte lätt.

Stugan och trädgården sålde vi 2004, gick inte längre. Båda sakanr vi trädgården och stugan fortfarande.
Nu sålde vi också husbilen, gick inte längre. Det saknar jag också, vi gjorde underbara resor och det passade oss så bra efter stugan.

Som tut är så finns datorn här.

Elisabeth