När barna bodde hemma så var det ju alltid full rulle med deras kompisar som skulle äta och sova över man var yngre och orkade hur mycket som helst !ja det kändes så i alla fall man var full av energi då plus att jag hade min Frisörsalong och många härliga kunder som förgyllde min tillvaro .Sedan helst plötsligt var barnen vuxna och flyttade hemifrån jag lade ner salongen och blev då arbetslös på två sätt inga barn ingen salong där bröts ju den sociala biten mycket .Nu helt plötsligt har vi förflyttat oss ut på landet som åretruntboende med 13 åretruntboende och det kan gå dagar innan jag ens träffar någon ,ja förutom min man då men han har eget företag åker kl:6 oo på morgonen och kommer hem vid 1800-2100 och är dessutom bortrest en hel del .Klart att livet förändrats för en från att ha varit världens socialaste till att vara "nästan"världens minst sociala ;)Jag stortrivs att bo här ute och känner mig sällan ensam det är som jag sjäv valt det men ibland saknar man den sociala ruschen som man hade för stoj och stim med i gång oss ,de älsta går i skolan .Verkar som att livet blir lite för stillsamt när man närmar sig 60 ,igentligen vill man ha mer bus och stoj omkring sig tror att det piggar upp en och ger en mer energi !jag tycker också att det här var en intressant tråd man tror ju alltid man är ensam om sådant här