CITAT (Sulawesii @ 29-11-2004, 17:52)
Jag måste erkänna, Bettson, att hade jag ditt tålamod skulle säkert problemen här hemma vara färre.
Tålamod jag!!!!!!
Det vet du väl att jag kan bli så arg att jag kapar vinbärsbuskarna när kärringarna tjatar på mig att jag SKALL göra sylt. Nej tålamod är inte min starka sida. Tror jag.
Men jag har umgåtts mycket med män och faktiskt sett att det finns ett och annat att lära.
Män och kvinnor hanterar konflikter på olika sätt. KVinnor vill diskutera, vara resonabla och komma fram till en lösning bra för alla parter.
Män säger rakt ut vad de vill. Sedan kan två saker hända. Om de inte är vuxna så smäller det.
Om de är vuxna så bidar de tiden och ställer till något jäkelskap bakefter.
En arbetsledare jag känner säger så här: Jag bjuder alltid på min yrkeskunskap och gör därigenom billiga jobb till stor intäkt. Om chefen är dum så börjar jag med att inte göra så billiga jobb och förhandla fram en sämre intäkt. Hjälper det inte så gör jag något dyrt. Man skall placera problemen där de här hemma. Dvs chefen vältrar över problemen på sin mellanchef. Om högsta chefen inte lyssnar på argument för att inte göra detta så ser man till att chefen får problemet tillbaka. Dvs det syns i ekonomin. Chefen fattar alltid budkapet.
Det är likadant med ungar. OM de lyckas få mig arg så är det jag som har problem.
Om de får problem pga av sina handlingar så får de ta ansvar. Då gäller det att inte dämpa deras problem. jag menar , de lyssnar ju ändå inte på vad man säger i en viss period, varför inte låta dom göra misstag ( inom rimliga gränser förstås).
Metoden är mycket lättare att tillämpa på de människor man inte har så stark relation med. Men den fungerar. Men jag vet av erfarenhet att det krävs viss träning. JU mera stressad eller känslomässigt engagerad jag är desto sämre hantera jag konflikter. Skall jag erkänna så är jag urrisig på konflikter, men jag tränar.
Jag går fortarande på massor av minor med att folk utnyttjar mig för att jag är för snäll. Men omskolning pågår.