I Min gröna ungdom blev jag utbjuden på middag av en gentleman på fin restaurang.
Han var nykter alkoholist vilket jag inte visste när vi gick ut. Han var dock ganska öppenhjärtlig med denna upplysning när vi beställde maten.
Till sig själv beställde han ett stort glas mjölk. Han propsade på att jag skulle dricka vin för jag skulle minsann inte behöva avstå för att han inte drack. Jag hade nog kunnat tänka mig något alkoholfritt jag också men nämnda herre ville absolut visa att han klarade av att andra drack.
Servitrisen däremot var ganska njugg i och med att mitt middagssällskap inte beställde in sprit. Mjölk var tydligen ett ordentligt etikettsbrott.
Maten dröjde och dröjde och dröjde. Andra som kommit efter oss fick både sina drycker och mat.
Till slut så ilsknar mitt herrsällskap till. Servitrisen låtsades inte en gång se honom (väldigt amatörmässigt att ignorera en nykter, ren och väldigt prydlig karl).
Till slut vrålar han över lokalen;
Hörru Dagny! har du varit ute och mjölkat kon än, jag har int fått något att dricka.
Jag fick en ganska rejäl hostattack. kroppen kunde inte bestämma sig om den skulle vrida sig av skratt eller sjunka genom golvet.
Hade det varit idag så hade jag garanterat skrattat. Det får mig att undra var nämnda herre finns idag. Blir nästan lite nyfiken.
jag sitter här och skrattar fortfarande.