Beröm är inte kärlek Alternativ

[silos]

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykol...rlek_478387.svd

Så glad jag blev att jag hittade denna artikel och jag skall köpa boken som nämns där!
Redan nu förstår jag mig själv bättre.......

[Anma]

Dina länkar Pejori, där är hon helt ute och cyklar människan.

Men Jesper Juul är inte helt ute och cyklar tycker jag, även om artikeln missar hur man kan göra istället.
Ta exemplet med rutchkanan. "Mamma, titta!" Mamma svarar: Vad duktigt du är!"
Då har man ju flyttat, precis som Juul säger, sitt fokus från barnets varande till barnets prestation.
Mamman kunde svarat istället till exempel "Ja jag ser! Visst är det roligt att åka rutchkana!"
Då har hon bekräftat att hon sett barnet, precis det barnet var ute efter.

Beröm är bra, men om alltid möts med beröm och hur duktig man är kommer man inte få vidare självkänsla. Då kan det hända att man antingen söker det där berömmet hela livet och aldrig bara kan vara nöjd med den man är eller att man blir både självgod och uppblåst.

Ett annat exempel.
Barnet sitter och ritar.
"Pappa, titta! Fint va?" Pappa svarar: " Ja, jättefint! Vad duktig du är" och återgår till det han höll på med.
Istället kunde pappa svarat "Ja jättefint! Vad ritar du för nånting? Är det en ballong?" och så vidare, bekräftat barnet genom att dels ge beröm, men också uppmärksamhet.

Fast jag ska nog inte säga något, jag har inga barn och har inte uppfostrat barn mer än varannan helg under 15 år eller så.
Och ja, jag berömde dem, allt för ofta, allt för mycket, ofta bara förbigående, så där i farten...