Sambon gjorde först en mätning via företagshälsovården, han var bara en social snarkare (dvs bara ett problem för omgivningen, inte för sig själv..).
Så, medicinska hinder uteslutna eller vad man säger, köpte en snarkskena, som är som en bettskena från tandis, ja. Värmde, gjöt och nu är det tyst. Han har omformat den en gång för den skavde på något ställe. Han kan fortfarande få till enerverande snarkningsljud, men numera är det uthärdligt och det värsta är borta. Perfekt lösning för att kunna sova i samma rum för det mesta i allafall

Vi är alltså nöjda. När han gnäller över den tipsar jag om att det bara är att plocka bort övervikten så slipper han säkert skenan. Valet är hans. Skenan är tyvärr kvar...