Huggorm, måste man prata ren svenska eller är man svensk om man kan språket men bryter?
Jag var 6 år när vi flyttade hit. Det var först i fjärde klass jag lärde mig språket så att jag faktiskt förstod allt och kunde prata för mig. Mig satte man nämligen i finsk klass, för vi skulle flytta tillbaka till Finland så småningom var det meningen.
Någon gång mellan 20-30 års ålder började jag identifiera mig som svensk.
Nu känner jag mig som svensk, förutom när det kommer till vissa traditioner och maträtter. Visst, några av mina "egenheter" är säkert även vanliga i andra delar av Sverige, men inte där jag bott. Till exempel äter jag gröt med smörgrotta och mjölk. Chokladpudding med grädde är jättekonstigt. Man ska ha mjölk till det. Ett julbord utan leverlåda, rotfruktslåda och morotslåda är inget julbord. Köttbullar till påsk och midsommar är helknasigt. Vad vi hade i Finland vet jag inte, men inte var det köttbullar i alla fall. Klappgröt gjord på lingon är sjukt gott och en påskmiddag utan memma är ingen påskmiddag. Korvsoppa är riktig mat, lika så Sommarsoppa (morötter, potatis, blomkål och gröna ärtor kokas ihop i mjölk och kryddor, varianter finns). Köttgryta har inte någon redd sås. Köttfärssås görs utan tomat (mer som brunsås med köttfärs i). Fruktgröt är en utsökt efterrätt (tror att den svenska varianten kallas kompott, men är inte riktigt samma) Ja, och en massa annat.
På nyår tar man en bit tenn, smälter det och häller i kallt vatten. Formationen som blir ska man spå ur hur det nya året blir. Det lustiga är att nyår 1975-76 såg min ut som en stor färja. 1976 emigrerade vi med en finlandsfärja.
På valborg är det folkfest, men ingen eld. Eld har vi på midsommarafton.
Trots alla dessa konstigheter och många fler är jag och känner mig som Svensk. Förutom om någon frågar. För då är jag finsk.
När blir man Svensk?
19-11-2012, 11:12
