Ja, när blir man svensk om man inte har svenska rötter?
Vad tycker du?

Som svensk medborgare är man ju tveklöst svensk. Annars handlar det väl om att man upplever sig själv som svensk och att det matchas av en rimlig anknytning till landet.

Om man är stadigt bofast i landet, medborgare och identifierar sig själv med landet man bor i.


OM du uppfyller uppförandekodex för "svenskt" kroppspråk, tal, mentalitet och och inte uppträder svenskfientligt på något vis, eller är kriminell ja....

Vill man bli svensk bara för att man flytt/flyttat hit? Svenskt medborgarskap, javisst, det gör ju livet så mycket enklare "administrativt" men vill man kalla sig svensk för det? Vet bara att mitt ex aldrig i livet skulle säga att han var svensk trots att han bott här i över 40 år och haft svenskt medborgarskap i ung. 30.....

Om man känner sig svensk men värnar om sitt födelselands/föräldrarnas födelselands traditioner, är man svensk då?

Medborgarskapet gör en svensk, oavsett vad man själv eller andra tycker om saken.

Om man "uppför sig svenskt" är en helt annan fråga - men det kanske var den frågan du tänkte på?

Varför inte? Även olika landskap har sina egna saker som de gillar och vill värna om, så jag tycker inte att det ska nålfaras hur man vill leva/behålla en del av sina rötter i samhället .......
Vi från norden är ju inte så annorlunda utan att vi kan leva med det, som vi gjort under århundradens gång med olika och gemensamma kungar osv....

Har tagit bort del av inlägget som inte hör till tråden!

/Moderator

Rent juridiskt blir man ju svensk med medborgarskapet.
Men om man känner sig svensk eller accepterar som svensk är inte lika självklart.

Frågan kom sig av att min man sa till mig igår "du är ju svensk". Det fick mig att börja fundera på vad jag egentligen är. Rent juridiskt är jag ju svensk.

För mig är det ganska enkelt ändå att accepteras som svensk. Jag ser ut som en svensk, låter som en svensk och beter mig (oftast) som en svensk. Det är inte lika enkelt om man har svart hår och bruna ögon skulle jag tro.

Har nog inte tänkt mer om mig själv heller, endast accepterat att så är det. Dottern behåller sitt svenska medborgarskap i Norge, även att hon är svarthårig och brunögd och kunde passa in i flera länder, men så finns ju även rätt mörka svenskar i flera led, så man behöver nog inte vara för blond även att man tittar på det.
Med livets gång kanske man har satt sina rötter nära släkten o nöjd med det? så känner jag det utan att tänka mer på det.

Så Moderaternas chefsstrateg Per Schlingmann blev inte svensk förrän han skaffade svenskt medborgarskap 2007?

Medborgarskap gör en svensk officiellt, men för att uppfattas som svensk krävs lite mer än så. Jag har själv stött på några riktigt mörka människor någon gång, konstaterat att de pratar perfekt svenska och därmed tyckt att de var svenska. Kan man inte språket så kan jag inte se någon som svensk även om personen har medborgarskap. Det är för mig viktigare än hudfärg, jag har inga problem att tycka att en kolsvart afrikan är svensk om personen bara kan språket.

Sedan förstår jag inte varför frågan skall vara så laddad. Är det bättre att vara svensk än andra nationaliteter? Jag ha funderat på att flytta upp till Norge, men jag skulle knappast känna mig som en norrman för det. Samma med svenskar som flyttar till Thailand, är det verkligen någon som betraktar dem som thailändare?

Det är väl klart att han blev svensk med medborgarskapet - jag talar förstås i strikt mening. Leva, verka och bo i Sverige kan man ju göra ändå, men medborgarskapet är ju en juridisk sak.

Huggorm, måste man prata ren svenska eller är man svensk om man kan språket men bryter?


Jag var 6 år när vi flyttade hit. Det var först i fjärde klass jag lärde mig språket så att jag faktiskt förstod allt och kunde prata för mig. Mig satte man nämligen i finsk klass, för vi skulle flytta tillbaka till Finland så småningom var det meningen.

Någon gång mellan 20-30 års ålder började jag identifiera mig som svensk.

Nu känner jag mig som svensk, förutom när det kommer till vissa traditioner och maträtter. Visst, några av mina "egenheter" är säkert även vanliga i andra delar av Sverige, men inte där jag bott. Till exempel äter jag gröt med smörgrotta och mjölk. Chokladpudding med grädde är jättekonstigt. Man ska ha mjölk till det. Ett julbord utan leverlåda, rotfruktslåda och morotslåda är inget julbord. Köttbullar till påsk och midsommar är helknasigt. Vad vi hade i Finland vet jag inte, men inte var det köttbullar i alla fall. Klappgröt gjord på lingon är sjukt gott och en påskmiddag utan memma är ingen påskmiddag. Korvsoppa är riktig mat, lika så Sommarsoppa (morötter, potatis, blomkål och gröna ärtor kokas ihop i mjölk och kryddor, varianter finns). Köttgryta har inte någon redd sås. Köttfärssås görs utan tomat (mer som brunsås med köttfärs i). Fruktgröt är en utsökt efterrätt (tror att den svenska varianten kallas kompott, men är inte riktigt samma) Ja, och en massa annat.
På nyår tar man en bit tenn, smälter det och häller i kallt vatten. Formationen som blir ska man spå ur hur det nya året blir. Det lustiga är att nyår 1975-76 såg min ut som en stor färja. 1976 emigrerade vi med en finlandsfärja.
På valborg är det folkfest, men ingen eld. Eld har vi på midsommarafton.

Trots alla dessa konstigheter och många fler är jag och känner mig som Svensk. Förutom om någon frågar. För då är jag finsk.

Om man har dubbla medborgarskap vad är man då? och är frågan viktig dvs om man är Svensk eller inte.

Man måste prata ganska ren svenska innan jag anser personen som svensk. Bryter personen på finlandssvenska ser jag det inte som en svensk, utan som en finlandssvensk som flyttat till Sverige - vilket inte är sämre än en helt svensk. Man behöver inte lägga någon värdering i det även om man konstaterar att personen kommer från ett annat land från början.

Anma,
Du verkar leva gott med allt det i matväg och annat du tagit till dig med hit så mig verkar det inte en fråga om svenk eller annan utan en person som trivs med den samlade kompotten, så kör på bara. det är ju du och de dina som ska må gott, du kan inte ta ansvar för andra från nordiska länder.....

Men intressant, för dotterns norska familj har åter helt andra saker som sin traditition, men de pressar det inte på oss, allt är frivilligt att delta eller avstå ......

När blir man Svensk? frågar du.
Man är väl Svensk, när man själv uppfattar sig som Svensk.
Vad andra sedan tycker, får väl stå för dom, antar jag.

Är man svensk medborgare så kan ingen enligt min ringa mening hindra den personen att kalla sig för svensk och har också rätt att bli betraktad som svensk av andra. Annars bestämmer man naturligtvis själv hur man uppfattar sig själv.

Ska man kategorisera vore det mycket enklare att lägga till "-född" efter nationalitet. Man kan mycket väl vara svensk trots att man inte är svenskfödd och vice versa, men då handlar det ju bara om personliga känslor och det kan ju ingen annan påverka.

En nyfiken fråga till Anki på Öland, (utan att lägga några värderingar i den)...Varför vill inte din man inte bli kallad svensk då, trots att han bott och haft medborgarskap här i så många år? Kan det möjligtvis ändå ha något med den där "-född"-ändelsen att göra bara, eller är det något annat?

Du säger om man bryter på finladssvenska, det är ju ett alldeles eget språk och för att som finne kunna det måste man vara just finladssvensk. Men ta min pappa som ett exempel. Han kunde inte ett ord svenska när han flyttade hit 1976 som 30 åring. Idag pratar han flytande svenska med rejäl finsk brytning. Han pratar inte finlandssvenska. Vi säger att han bytt medborgarskap till svenskt på åttiotalet, är han då finsk eller svensk? Nu har han ju inte bytt medborgarskap egentligen, men vi kan låtsas att han har det.

Jag då som inte bryter alls, är jag mer svensk än honom?

Pappa ser sig själv som svensk i värderingar och så vidare, ändå är han finsk medborgare och bryter som få när han pratar svenska.

Ja, det är skillnad på finnars och svenskars värderingar i allmänhet.

När man fått sitt medborgaskap är man ju svensk. Dubbla medborgarskap anser jag vara förkastligt. Se bara på journalisten som är fängslad i Eritrea, (eller var det Etiopien). Sedan går nog inte att komma ifrån, att om man är "ursvensk" eller har västerlänskt utseende så har man det bättre förspännt i samhället än om man kommer Afrika eller MÖ. Annat vore att hyckla.

Är det? Jag har inte märkt av några större skillnader på de jag träffat.

För övrigt är det dumt att ha just Finland som exempel i såna här diskussioner eftersom det varit en del av Sverige i så många år.

Ja det är det, inte så mycket på finnar som bor i Sverige, men när jag är i Finland märker jag skillnad.
Trådstarten kom sig av att jag var med om en personlig reflektion och jag ju är just finsk.

Finnar är mycket mer raka och bäddar inte in sina åsikter för att undvika att såra någon. Svenskar är väldigt duktiga på att säga fula saker med bädda in dem så att det ska låta bättre än det är. Svenska i allmänhet är mer konflikträdda och mer diplomatiska än finnar. I Finland pekar den som ska bestämma med hela handen och så är det bara så sen. Det är bara att rätta sig eller dra.
Dessutom är finska myndigheter som miniryssland.

Hårt draget och generaliserat, men i alla fall.

Anma, du kanske slår huvudet på spiken i det där med värderingar. Oftast identifierar man ju sej efter värderingar och vilka som ligger närmast ens egna, menar jag...

Ja, jag tror lite det, faktiskt, nu när du säger det.
Jag är mycket mer svensk i mina värderingar, även om det finns finskt i mig också. Till exempel är jag berömd för min SISU. Det är självklart inte bara finnar som har de egenskaper som innefattar ordet sisu, men det är bara finnar som har sisu på just det där speciella finska sättet.
Wikipedia om sisu.

Håller med och vill tillägga att man behöver inte ens leva här utan man behöver bara ha svenskt medborgarskap.



Huggorm , om man måste kunna prata ren svenska ska vi då betrakta Daniel Westlings svärmor som icke svensk ?

Beträffande svenskpråkiga finländare , om än med brytning , så har de väl ofta en en svensk förfader om man skulle släktforska .

Var rädd om din sisu Anma...

Till att börja med så måste man ha rötter i de någon av de skandinaviska stammar som var en del av de germanska folken... Svensk och Sverige kommer väl från ordet Svear som egentligen enbart var människor bosatta i mälardalen... götar och gutar är INTE svenskar...

I västgöralagen från 1200-talet gör man skillnad på götar och svear...

Så... kom inte och säg att man är svensk enbart på grund av ett medborgarskap

svenskt medborgarskap är ju bara en juridisk och teknisk formalitet,huruvida man är svensk beror ju på om man anammat den svenska kulturen,språket m.m.
många nysvenskar gör sitt bästa för att smälta in och anpassa sig dock med bibehållande av sina egna traditioner. helt okej enligt mig,man skall vara stolt över sitt ursprung
huruvida man talar språket felfritt eller ej spelar mindre roll,fråga en stockholmare och en skåning vad som är svenska...
men tyvärr finns det medborgare som inte bryr sig om att smälta in utan föredrar att leva som om de befinner sig i sitt ursprungsland med de religiösa regler och lagar som finns där,är de svenskar om de har svenskt medborgarskap?
inte enligt mig,de kommer för alltid att vara invandrare,marginaliserade och utanför, förhoppningsvis anpassar sig deras barn till samhället.
dubbelt medborgarskap blir ju vanligare och vanligare,en dårskap tycker jag,man kan bara vara lojal till ett land.
tyvärr är det så att många kommer hit för att få ett svenskt pass,det ger en frihet att resa i världen,oftast bara för att hitta på jävelskap någon annanstans.
just lojaliteten för dessa brukar visa sig när de väljer sida,sällan sidan är svensk,men oftast beskrivs de i media som svenskar.forskar man är de av ett annat ursprung och lojala till något annat.
ulf

och själv stammar jag från skåneland och är påtvingad svenskt medborgarskap genom svenskarnas ockupation....
nej,medborgarskap spelar mindre roll,det är den gemensamma kulturen som avgör huruvida man tillhör samma land,något som svenskar i alla tider förstått genom att påtvinga grannarna sin kultur.
konstigt nog börjar det slå tillbaks då nu invandrargrupper börjar dominera och kräver olika ändringar,nu skall svenskarna anpassas.
kyrkorna får inte ringa i klockorna i vissa städer,dock går det bra med böneutrop,klädsel i domstolar gäller inte vissa grupper,det går bra med slöja,dock inte för etniska svenskar,där gäller maskeringsförbud.
manliga läkare får inte undersöka vissa kvinnor,muslimska vårdbiträden behöver inte servera fläskkött m.m. vad kommer näst? vår gemensamma kultur är i hela västerlandet uppbyggd på kristen grund,det håller nu på att slås sönder med stora spänningar som följd,europa rustar på bakgatorna,extremistpartierna växer med rekordfart,det hjälper som sagt inte med ett medborgarskap om du inte delar samma värdegrund. ulf
ulf

Oj vad det läggs olika synpunkter på att vara svensk.


Om man har sina rötter i svearnas rike men tillber Allah , har man då förbrukat sin svenskhet ?


Om man har sina rötter i ett annat land och är svensk medborgare men tillber Gud , är man då mera svensk än ovanstående ?



Om man är " tvångsrekryterad " skåning och tillber Asagudarna , är man då svensk ?



Är det vad man gör som spelar roll om man är svensk eller inte ?

Ser ni på TV-programmet " Allt för SVerige " ? Är dessa personer mer svenska än invandrare som fått svenskt medborgarskap ?


Vad är det som är svenskt egentligen ? Det som vi i dag betraktar som ursvenskt är med all säkerhet " invandrade " traditioner , vi kan inte ha existerat under lång lång tid utan att ha tagit till oss influenser utifrån.

du resonerar som vissa politiker,det finns inget svenskt utan allt kommer utifrån.
du skall inte vara stolt över ditt land,ditt lands historia eller den "importerade" kulturen,kort sagt svensken finns inte.
jämför med en dansk eller norrman som är stolta över sina vikingaanor och sin historia.
svensken skall skämmas över sin nations historia.

givetvis har vi fått influenser utifrån,det har alla länder,kristendomen,vetenskap,maträtter,klädstilar m.m.
annars hade vi nog fortfarande varit på stenåldern,likaså har vi i alla tider haft invandring,tyskar under hansatiden,holländare till bergsslagen och den svenska järnhanteringen,finnar(även om finland den mesta tiden varit svenskt) till norrland och värmland,på senare tid som arbetskraftsinvandring ihop med greker,jugoslaver,italienare,indier m.fl. flyktingar från östtyskland,ungern,baltikum m.fl
givetvis har dessa grupper givit oss influenser som vi förvandlat till svenska,på gott och ont.
skillnaden är att dessa grupper assimilerades och blev svenskar och deras barn påträffas överallt,oftast avslöjade av ett annorlunda efternamn men oftast inget annat.
avseende amerikanarna i tv-programmet, jo. i vissa avseenden är de mer svenska än vissa invandrargrupper,vi har samma värdegrund,samma förfäder,och något som slår mig,de ser svenska ut,oftast mer än svensken i allmänhet.flera säger sig dessutom känna att de hör hemma här.

jo,kristendomen är vår gemensamma värdegrund i väst,trots att svensken i allmänhet avkristnats så är det inte så i resten av europa eller i usa.litteratur,konst och media är dessutom idag gemensam mer än någonsin.visst har vi en kultur,en europeisk men också en skandinavisk och en svensk.
skall vi inte kännas vid det? skall vi skämmas? ulf

Varför skulle jag vara mer svensk som är född i Finland än en person med arabiskt ursprung som är född i Sverige men som valt att tro på allah?

Vet faktiskt inte men förmodar att han är envis..... han flyttade ju hit frivilligt för min skull och känner sig väl kanske inte som svensk utan som skotte (obs! inte britt....) med svenskt medborgarskap.....

Vad är kultur då??? Minns "svenska" kultur är kanske inte samma som andras. Kultur tolkas ju olika beroende på kön, klass, ålder osv. Vårat "svenska språk" blev ju inte ett riksspråk förrän på 1500-talet i och med Gustav Vasas bibel som översattes och rikssvenskan fick en tydlig tyngdpunkt mot mälardalens dialekt.

Jag älskar Sverige.
Jag är stolt över att bo i Sverige.
Jag är född i Sverige.

Men det som gör mig till svensk är mitt medborgarskap.

Ok, men då kanske det är mest "självvalt" då. Sorgligare hade det ju varit om han inte hade känt sej "välkomnad i gemenskapen".
Så är det nog tyvärr för vissa medan andra enbart är stolta över sitt ursprung och gillar att vara lite "unika".

därför att islam är främmande för vår kultur,vi har trots allt gemensamma värderingar i europa.
är du rättrogen muslim så skiljer det ju rätt mycket mot vår kultur,ta t.ex vårt julbord.
min systerdotters man är muslim,han kräver speciell mat,dessutom tillagad i ett annat kök och serverad på eget bord.går det till så i finland?
jag respekterar att han inte äter fläskkött men det kan i förlängningen bli absurt.alkohol går däremot bra att dricka,så hur religiös är han då?
just religionsfrågan är ju en stötesten såtillvida att de flesta svenskar är ickereligiösa,muslimer är ju mer troende och följer sin religions påbud,något som svenskar i allmänhet glömt bort.
varför firar vi jul, påsk,midsommar?
varför har vi julbord?
vi har religionsfrihet och den skall givetvis värnas men det betyder också att religionen skall vara underordnad samhället i övrigt oavsett vilken religion det är.lagarna måste vara lika för alla.
krav på sharialagar,egna domstolar,särregler m.m måste beivras
därmed inte sagt att någon religion är bättre än någon annan.
däremot är en religion som förespråkar kvinnoförtryck,särskild klädsel för företrädesvis kvinnor och en syn på kvinnorollen som vi för all del också hade i sverige för 100 år sedan knappast något som är eftersträvansvärt oavsett namn på guden.
vi har partier i riksdagen som kämpar för jämlikhet,feminism,barns rätt i samhället,här har de något att hugga gadden i.men icke,det får inte talas om ev. problem.då är man rasist och islamofob.
tro f-n att sd ökar hela tiden,de är ju i stort de enda som talar klarspråk,något som vanligt folk mer och mer lyssnar till.
för övrigt säger jag som socker-conny " med ett bra järnrör kan man slå under sig hela världen"
tror hitler resonerade likadant.... och tydligen sd,Ulf

kultur hänger ju givetvis ihop med att vi har ett gemensamt språk.
vi har gemensam litteraturskatt,konst,de flesta seder är gemensamma för hela landet,numera rätt urvattnade som t.ex lucia(typiskt svenskt) midsommarfirande(skandinaviskt),julfirande (midvinterblotet)att man tar av sig skorna när man går in (,mig veterligen förekommer det bara i sverige och japan).byggtraditioner även om vissa landsdelar har särdrag( t.ex gotland,skåne)det finns massor av gemensamma nämnare.
tror säkert att din kultur och min är ungefär samma oavsett ålder och kön.huruvida klass spelar in ?tror snarare det handlar om bildningsgrad.en arbetare kan vara lika kultiverad som en som gått fina skolor.
det har jag själv sett många exempel på. ulf

Förr i tiden var en svensk redo att dö för sitt land... är även nya Svenskar det?

Bättre att dö för någonting än att leva för inget.

De senaste 200 åren har vi konsekvent undvikit konflikter så jag tycker det är ganska svenskt att inte kriga.

I finland tar vi av oss skorna.

Måste bara säga att jag älskar den finlandssvenska dialekten
Om man ska kalla sig helsvensk så ska man nog kunna språket och historian om sitt land, man behöver inte leva upp till alla traditioner som sjunga små grodorna runt fallossymbolen och div.
Haha, det var kul första gången en utländsk undrade vad fan de höll på med
Sverige har inte mycket eget som ens skulle kunna klassas som svenskt, det mesta har kommit hit genom all byteshandel osv. och upptäckter över haven som de tog hit.
Midsommar är det enda jag kan tänka ha en liten svensk anknytning om prinsessan som skulle födas och det var skördefester förr för fira, precis som den arabiska profeten vi nu firar på helt fel dag Julafton =/
Jag gillar många kulturer, de flesta är så frigjorda och inte stela som svennar, älskar maten och festerna de bjuder upp till för hela byar osv.
Jag både älskar och hatar sverige ^^

Macross - Protoculture

Det är samma logik som Sannfinnländarna använder om de svenskspråkiga som bott i Finland i åtminstone 1000 år!

Jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Om vi skulle ta och vända på det hela, när upphör man att vara svensk?
Jag har t.ex. goda vänner som i mer än 30 år bott och arbetet i Frankrike och de ser fortfarande sig själva som svenska. Deras barn däremot som var små vid flytten ser sig som fransmän. Och jag kan inte se varför det skulle vara en fördel att avsäga sig sitt ursprung, varför det skulle vara viktigt att bli svensk om man nu inte är född svensk. Huvudsaken är väl att man har alla medborgerliga rättigheter i det land man lever i.
Tänk er själva, skulle ni upphöra att vara svenska om ni skulle leva och arbeta i annat land en längre tid? Jag skulle det inte. Och inte för att det skulle vara finare att vara svensk än något annat utan helt enkelt för det är mitt ursprung
Gita

Absolut! Antingen är man svensk medborgare eller inte, vi kan inte göra skillnad där.

Det var precis så jag menade med min f.d. Han upphör inte vara skotte för att han bott här x antal år.

Det blir man aldrig oberoende av medborgarskap, mina förädrar emigrerade till Sverige 1957 från Österbotten i Finland och jag betraktar inte mig själv som svensk trots mitt svenska medborgarskap sedan 50 år och mitt svenska för- och efternamn men vad då? Inget som bekymrar mig.

Precis. Förstår inte heller varför man skulle avsäga sig sitt ursprung bara för att man byter medborgarskap då ju detta bara har med juridik att göra.