När blir man Svensk? Alternativ

[Anma]

Ja, när blir man svensk om man inte har svenska rötter?
Vad tycker du?

[Anma]

Huggorm, måste man prata ren svenska eller är man svensk om man kan språket men bryter?


Jag var 6 år när vi flyttade hit. Det var först i fjärde klass jag lärde mig språket så att jag faktiskt förstod allt och kunde prata för mig. Mig satte man nämligen i finsk klass, för vi skulle flytta tillbaka till Finland så småningom var det meningen.

Någon gång mellan 20-30 års ålder började jag identifiera mig som svensk.

Nu känner jag mig som svensk, förutom när det kommer till vissa traditioner och maträtter. Visst, några av mina "egenheter" är säkert även vanliga i andra delar av Sverige, men inte där jag bott. Till exempel äter jag gröt med smörgrotta och mjölk. Chokladpudding med grädde är jättekonstigt. Man ska ha mjölk till det. Ett julbord utan leverlåda, rotfruktslåda och morotslåda är inget julbord. Köttbullar till påsk och midsommar är helknasigt. Vad vi hade i Finland vet jag inte, men inte var det köttbullar i alla fall. Klappgröt gjord på lingon är sjukt gott och en påskmiddag utan memma är ingen påskmiddag. Korvsoppa är riktig mat, lika så Sommarsoppa (morötter, potatis, blomkål och gröna ärtor kokas ihop i mjölk och kryddor, varianter finns). Köttgryta har inte någon redd sås. Köttfärssås görs utan tomat (mer som brunsås med köttfärs i). Fruktgröt är en utsökt efterrätt (tror att den svenska varianten kallas kompott, men är inte riktigt samma) Ja, och en massa annat.
På nyår tar man en bit tenn, smälter det och häller i kallt vatten. Formationen som blir ska man spå ur hur det nya året blir. Det lustiga är att nyår 1975-76 såg min ut som en stor färja. 1976 emigrerade vi med en finlandsfärja.
På valborg är det folkfest, men ingen eld. Eld har vi på midsommarafton.

Trots alla dessa konstigheter och många fler är jag och känner mig som Svensk. Förutom om någon frågar. För då är jag finsk.

[Huggorm]

Huggorm, måste man prata ren svenska eller är man svensk om man kan språket men bryter?

Man måste prata ganska ren svenska innan jag anser personen som svensk. Bryter personen på finlandssvenska ser jag det inte som en svensk, utan som en finlandssvensk som flyttat till Sverige - vilket inte är sämre än en helt svensk. Man behöver inte lägga någon värdering i det även om man konstaterar att personen kommer från ett annat land från början.

[Anma]

Man måste prata ganska ren svenska innan jag anser personen som svensk. Bryter personen på finlandssvenska ser jag det inte som en svensk, utan som en finlandssvensk som flyttat till Sverige - vilket inte är sämre än en helt svensk. Man behöver inte lägga någon värdering i det även om man konstaterar att personen kommer från ett annat land från början.

Du säger om man bryter på finladssvenska, det är ju ett alldeles eget språk och för att som finne kunna det måste man vara just finladssvensk. Men ta min pappa som ett exempel. Han kunde inte ett ord svenska när han flyttade hit 1976 som 30 åring. Idag pratar han flytande svenska med rejäl finsk brytning. Han pratar inte finlandssvenska. Vi säger att han bytt medborgarskap till svenskt på åttiotalet, är han då finsk eller svensk? Nu har han ju inte bytt medborgarskap egentligen, men vi kan låtsas att han har det.

Jag då som inte bryter alls, är jag mer svensk än honom?

Pappa ser sig själv som svensk i värderingar och så vidare, ändå är han finsk medborgare och bryter som få när han pratar svenska.

Ja, det är skillnad på finnars och svenskars värderingar i allmänhet.

[Huggorm]

Ja, det är skillnad på finnars och svenskars värderingar i allmänhet.

Är det? Jag har inte märkt av några större skillnader på de jag träffat.

För övrigt är det dumt att ha just Finland som exempel i såna här diskussioner eftersom det varit en del av Sverige i så många år.

[Anma]

Är det? Jag har inte märkt av några större skillnader på de jag träffat.

För övrigt är det dumt att ha just Finland som exempel i såna här diskussioner eftersom det varit en del av Sverige i så många år.

Ja det är det, inte så mycket på finnar som bor i Sverige, men när jag är i Finland märker jag skillnad.
Trådstarten kom sig av att jag var med om en personlig reflektion och jag ju är just finsk.

Finnar är mycket mer raka och bäddar inte in sina åsikter för att undvika att såra någon. Svenskar är väldigt duktiga på att säga fula saker med bädda in dem så att det ska låta bättre än det är. Svenska i allmänhet är mer konflikträdda och mer diplomatiska än finnar. I Finland pekar den som ska bestämma med hela handen och så är det bara så sen. Det är bara att rätta sig eller dra.
Dessutom är finska myndigheter som miniryssland.

Hårt draget och generaliserat, men i alla fall.