Jag har finlandssvensk far och finsk mor, jag är född i Sverige och har alltid pratat svenska hemma. Jag ser mig själv som svensk, har alltid gjort det. Det kanske beror på att banden till det finländska aldrig varit särskilt starka hos mig, när jag besökte Finland som liten kände jag mig inte alls hemma. Senare i livet har jag arbetat i stora projekt där många finnar deltagit och jag upptäckte en tydlig skillnad i hur man arbetar, den hierarkiska organisationen var så mycket mer utpräglad och viktig för finnarna, och begreppet konsensus vet jag inte om dom har i det finska vokabuläret ens. Jag märkte också att jag hade lätt att förstå och se denna skillnad mellan svenskt och finskt. Så summa sumarum, jag känner mig svensk men förstår att jag är mer finsk än jag tror, och det är jag glad för att jag är!
|