Den lilla Nåden är 23 år gammal.
Tillhör generationen med hög simultanförmåga som kan chatta, messa och prata med sin mor i köket -samtidigt! Ska alltid ha senaste modellen av mobiltelefon, skor och dunjacka. Lever i ett tempo så mor hennes blir yr i mössan. Bortskämd? Jo, nog är hon det kanske, som barn till tidigt skilda föräldrar med dåligt samvete men otroligt älskad. Men det hör ju inte hit nu var det kamera det gällde.
Tack för alla väldigt proffsiga kameraråd! Hon fotograferar jättegärna, men inte bra. Men bildernas kvatitet är inte så viktigt utan glädjen att flitigt dokumentera.
Väggarna hemma är prydda med egna bilder på hästar, vänninor på förfest, katter i sängen etc. Senast hon skulle på fest (arbetsplatsens julfest till Tyskland) fick hon låna en digitalkamera. "Resultatet" av denna fest - i bilder - var hur chefen blev allt mer berusad, företagets "clown" i tramsiga poser, olika människors dansstilar, nån som till slut somnade på en soffa etc. Nästa fotograferingsdag var det hästtävlingar: bruna hästar (för mig alla lika) som hoppade hit och dit. Sen är nästa stora nöje att e-skicka dessa bilder till dom som har varit med. Det är alltså denna sorts fotografering som kameran ska passa till.
För tre år sedan (när hon fyllde 20 år) samlade vi ihop till en APS-kamera åt henne. Den är ju totalt ute nu. Jag köpte samtidigt en till mig själv - och jag har nog aldrig känt mig så lurad. De kamerorna kostade då omkring 2.000 kr styck! Jag ska i år ge min APS-kamera som leksak till en 5-åring i julklapp. Snacka om tempo!
|