CITAT (RibesRubusVitis @ 14-01-2013, 13:52)

Så länge vår åldringsvård ser ut som den gör, vill jag ge exakt noll kronor i skatt till ett ”spännande projekt i postmodern dans”. Ligger det inte en oerhörd arrogans i föreställningen att vissa människors hobbies/intressen är så mycket värdefullare att vi andra måste bekosta dem åt dem?
Varför ska vi behöva ställa dessa saker mot varandra? Det borde i vårt samhälle finnas pengar till båda delarna. Man kunde t ex ta bort jobbskatteavdraget , vilket ger mest till de som har högst inkomst , så skulle det nog finnas bättre utrymme för båda sakerna.
CITAT (EKLO @ 14-01-2013, 19:27)

Den statliga inkomstgarantin för (mycket få) konstnärer (inkl. författare/filmare/etc) är i storlek inte så hög - c:a 80.000 kr om året efter skatt (räknas som en ersättning för halvtidsjobb). Man kontrolleras sedan noga så att den som har inkomstgarantin aldrig arbetar med annat inkomstbringande mer än 50%.
Jag visste inte exakt hur det är i dag men vet en person , en shackspelare , som för många år sedan fick någon form av " garantilön " som hjälp till t ex resor. Han var inte i allra högsta " divisionen " utan en bit under .