Jag och min dåvarande fru slutade röka i slutet på 70-talet efter drygt 10 års rokande.Jag shade då också parallelt snusat lössnus och var minst lika mycket snusare som rökare. Vi motiverades av ett sommarstugeköp och planerna på att skaffa barn. Jag fortsatte att snusa (ökade min konsumtion), medan hustrun började använda tuggtobak och sedemera portionssnus i begränsad omfattning. Vissa åtefall skede i rökning på fester och dylikt, men i princip var vi rökfria.Hälsömässigt hade vi vunnit en del. Även om vi fick i oss större mängder nicotin, slapp vi den långt farligare tjäran. För fem år sen kände jag mig plötsligt kraftigt motiverad att sluta snusa. Utlösande var flera kraftiga allianshöjningar av skatten. Nu kostade snart en dosa lika mycket som ett paket cigaretter, medan man när jag började fick fyra doser för samma pris som ett cigarettpaket. Argumentet kan naturligvis diskuteras, men jag la av tvärt. Första veckans abstinens var närmast outhärdlig. Tyvärr ödelade jag en nyligen genomförd tiokilos bantning, men efter några veckor kände jag att jag hade kontroll över mitt beroende, Slutsats: Även en inte särskilt karaktärsfast person som jag kan sluta tvärt utan ersättningspreparat om viljan verkligen finns.
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|