Varför är det så svårt att slänga vissa saker - nostalgi, Vad håller ni extra kärt? Alternativ

[zissi]

Vi städade klädkammaren för några dagar sedan och fick se denna gamla goding . Trodde vi hade kasserat den när vi flyttade från huset för ca 4 år sedan, men det hade vi tydligen inte. Gubben tog och smörjde upp, sen skrev vi lite på den och klappade om den och ställde tillbaka den in i klädkammaren.

Jag som hade maskinskrivning på gymnasiet var den som här hemma fick skriva jobbansökningar och annat. Pekfingervalsen tog ju lite längre tid. Kommer ni ihåg tipp-ex korrigeringspappret, det vita? Då på 70-talet hade vi bara pappersremsorna och inte flaskorna med färg, om jag inte minns fel.

När barnen var små (innan vi hade dator, ja...jag är så gammal ) tyckte de det var så roligt att skriva på den. Min käre svärfar 87, som skakar i sina händer så han inte kan skriva för hand längre, använder fortfarande sin gamla trotjänare till julkort, blanketter m.m.

Har ni något som ni är extra måna om att ha kvar, som ni egentligen inte behöver längre?

[CillaM]

Jag slänger aldrig något för jag köper aldrig nåt. Är inte förtjust i varken shopping eller prylar. Men om jag gör mig av med nåt så ger jag bort det. Second hand, loppis osv. Är det trasigt, o det kan det ju bli efter bra användning o tid så slängs det.

Böcker slängs aldrig, och det är nog det enda jag handlar, men även dessa köps på loppis. Dålig bok går tillbaka, en bra stannar i hyllan, som vid det här laget är knôkfull. Foton slängs heller aldrig.

Och jag önskar jag hade en gammal skrivmaskin för vad bra det är att ha när man inte har en datorskrivare