|
Har inte jobbat på fyra år då jag varit sjukskriven efter två strokes men så länge jag jobbade tog jag hand om allt som behövde göras här hemma, ofta handlade jag på hemvägen och gjorde andra ärenden. Blev ensamstående med tre barn -97 och då visste man minsann att man levde för att hinna med allting, dessutom var det ett himla pusslande för att få det hela att gå ihop med beredskapstjänst som ingick i mitt arbete. Så länge jag var gift och sammanboende arbetade min hustru kvällar (16-24) och jag dagtid (7-16) vilket medförde att jag inte hann hem innan hon åkte så hon tog barnen med sig till Högdalens T-banestation där jag plockade upp dem innan jag åkte hem. Jösses vilket slit det var men det gick på något sätt men man var ung då och hade mer ork än nu fast jag måste säga att jag på något sätt i alla fall. Har aldrig varit en soffsittare efter jobbet och anser att sådant är förödande för ett fungerande samliv, på den tiden tog jasg hsnd om sllt som hade med maten att göra, planering, hemhandling och tillagning och jag gjorde i ordning matlådor till min hustru och mig att ta med oss till jobbet. Många kvällar bakade jag och äldsta flickan något gott fikabröd att bjuda mamma på när hon kommit hem på kvällen fast då sov förstås alla barnen. Nu jobbade inte frun varje kväll utan i snitt varannan så lite tid fick vi ändå tillsammans på kvällarna. uera är det bara sonen och jag här hemma så det har lugnat ner sig betydligt men han gör så lite som möjligt i hushållet och tar inga som helst initiativ utan jag får säga till om precis allting. Som tur är har jag hemtjänst som kommer varannan vecka och dammsuger och torkar golv annars skulle det snart gro igen fullständigt.
|