CITAT (mamamaggan @ 11-03-2013, 00:41)
Vet inte var du har fått dina uppgifter ifrån men man får faktiskt inte kontakta någon anhörig . Har varit med om det och även fast jag fick veta att en nära anhörig , min man , var inlagd på det lasarettet så fick de inte tala om det för mig.
Den inlagde måste medge det även om den är medvetslös.
Men har man en lapp i plånboken där det står att man ska kontakta XX om det händer något så funkar det.
Man ska vara noga med sjukdoms- och medicinlistor och också att ha t ex bricka i band runt halsen så att personalen som tar hand om en vet hur de ska göra om man t ex tar blodförtunnande e d . .
Kanske skrev otydligt när jag skrev utifrån min situation. Menade att juridiskt hindrar inte sekretessen att meddela livshotsnde skada (som jag benämde skadas svårt) eller om du avlider av olyckan. Men sen hur rutinerna ser ut i respektiv landsting skiljer sig åt, dvs hur många hängslen och livremmar vill de ha för att skydda sig för eventuella fel.
Men du har rätt så till vida att är du avsvimmad eller ligger i koma men ej livshotande så får de inte kontakta någon om de inte vet att det är din vilja att så sker.
Sen har vi ju det jag skrev tidigare, uppgifter om personer i din patientnotis som ligger som förblad till dina journaler eller "patientkort"
Se även: Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 25 kap. 1 § Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
SOSFS 2008:14 är föreskrifter som Socialstyrelsen utger och i dessa fall.
Hälso- och sjukvårdslagen. 4 kap. 8 § att ”Den person som lämnar ut patientuppgifter ska försäkra sig om att endast rätt mottagare tar emot uppgifterna.” (SOSFS 2008)
SOSFS 2008:14, 4 kap. skall den person (vårdpersonal) som lämnar ut uppgifter om patienten vara säker på att det är rätt person (alltså den som patienten själv vill skall ta del av denna information) som blir underrättad. Det ska även finnas klara rutiner som är allmänkända hos personalen om vem/vilka som har rätt att bestämma att uppgifter lämnas ut. Om detta står det också i SOSFS 2008:14
Brott mot ovanstående bedöms utifrån brottsbalken, 20 kap. 3 §
2003 skrev Jan-Otto Ottosson artikeln, Tystnadsplikten urholkad, i Läkartidningen. Där refererar han till dåvarande lagstiftning (Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 1998) att det går bra att röja patientinformation utan att göra sig skyldig till straff, bara man inte själv är direkt involverad i patientens omvårdnad. I lagen om disciplinpåföljd, som ingår i lagen om yrkesverksamhet, står det klart att utelämnande av uppgifter rörande en patient kan vara mycket kränkande, men att detta inte har någon betydelse för patientens säkerhet och det medicinska vårdförloppet och menar då att det därför inte kan vara till skada för patienten (Ottosson J.-O. 2003, s.1653).
I ett senare nummer av Läkartidningen skriver Christer Sjödin samma lag (Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område § 8): ”Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.” Ordet obehörigen går att tänja på och lagen innehåller, som tidigare nämts, en mängd undantag. Läkare informerar gärna sina patienter om tystnadsplikten, men nämner mycket sällan, om inte aldrig, att de samtidigt är förpliktigade att dela med sig av information i en rad olika tillstånd. (Sjödin 2010, s448-449).
Vilka anhöriga eller närstående skall informeras? Det räcker, enligt lag, att en närstående informeras och att den personen i sin tur ansvarar för övriga kontakter med andra närstående. Det vanligaste torde dock vara att läkaren informerar närstående i grupp. En fördel med detta är att det är flera personer som hör samma sak
(Sjödin 2010, s.448-449).
Referenser:
Andrén-Sandberg Å., Törnebrandt K. och Åberg T., Katastrofsjukvård, Lund, Studentlitteratur 2006
Lennquist S., Katastrofmedicin, Stockholm, Liber AB 2009.
Nationellt kompetenscentrum – anhöriga (NkA). 2010
Normann M. och Fröling K., Nära och kära, Stockholm, Gothia Förlag AB 2010.
Ottosson J.-O. ”Tystnadsplikten urholkad”, Läkartidningen 100:1653, 2003.
Rynning E., Samtycke till medicinsk vård och behandling, Uppsala, Iustus Förlag AB 1994.
Sjödin C., ”Stärkt skydd för personliga integriteten bör få återverkningar inom sjukvården”, Läkartidningen, 107:448-449, 2010
OBS. Kan ju feltolkat det hela. men ovanstående bygger jag generellt uttalande kring. Sen ur personlig vinkel har jag förhört mig med de sjukhus som skulle kunna vara aktuella för min del (8 st) och där finns inga som helst problem att meddela någon av mina anhöriga även om jag inte kan meddela mig själv.
In Case Of Emergency
07-03-2013, 17:18
