Det är ingen tvekan om att det finns en s.k. vardagsrasism, den finns i hela samhället i alla politiska grupperingar och i alla samhällsskikt. Även bland våra invandrargrupper, mellan olika grupperingar av invandrare, men också mot svenskar. Men diskriminering mot svenskar, alltså svenska medborgare med sin etniska bakgrund i Sverige, det existerar inte i svensk lagstiftning. Per svensk lags definition kan bara s.k. etniska minoriteter diskrimineras. Det spelar ingen roll att man som etnisk svensk kan vara i minoritet i många s.k. segrerade områden i våra städer, blir du utsatt för diskriminering med t.ex. glåpord, mobbning, uteslutning m.m. så är det iaf inte diskriminering enligt lag. Som etnisk svensk får man alltså skylla sig själv om man sätter sig själv i sådana situationer där man är i etnisk minoritet, det är åtminstone en tolkning av lagen. Inte undra på att det jäser i den etniskt svenska folkmyllan.
Ska man snacka rasism och diskriminering så anser jag det ska gälla oavsett vilken etnisk tillhörighet den utsatte har. Först då kan man på allvar ta itu med problemen. Ingen vill ha rasism, ingen ska behöva bli utsatt för det. Men spelreglerna måste vara lika för alla, annars växer problemet, det är min övertygelse.
|