Vaknade och började klia mig lite lojt under armen innan jag piggnade till och gick upp. Jaha, där satt den i armhålan: årets första fästing.
Och strax därpå, med tekoppen på trappen i solen - den första hästmyran traskade långsamt och stolt över altanen och in genom dörren, medan den "räckte ut tungan".
Nu fattas väl bara att jag får syn på en mördarsnigel i trädgården i dag (har peppar, peppar aldrig haft annat än åkersniglar här).
Med andra ord: denna långa vinter med tjäle och nattkyla tycks inte ha fått skadedjuren att mer än ruska på sig, för att sedan fortsätta sina illdåd i oförändrad takt. Suck.
|