VAD VI KAN LÄRA AV HUNDAR Alternativ

[silos]

Jag har ofta tänkt att mina hundar är mina allra bästa "terapeuter"!

e.m promenad 081.JPG

När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.

Bits inte när det räcker att morra.

Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.

Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

Ta en tupplur då och då och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.

Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.

När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.

Njut av den enkla glädjen i en promenad.

Var lojal.

Låtsas aldrig vara något du inte är.

Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.

När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.

Okänd

[pejori]

Håller med Motti till viss del.
Visst förmänskligar många sina hundar.
Målar klorna, klär på dom söta klänningar och kostymer, bär dom, (hundar har fyra ben, dom kan gå själva) Låter hundar sitta med vid matbordet och till och med utfodrar sina hundar på bordet.
Förövrigt så visst finns det utrymme för både dalt och gulligull, så länge det inte går till överdrift.
Jag skämmer allt bort mina en del, men i "skarpt läge" bestämmer jag.

Jag påstår inte att man ska förmänskliga hunden, jag menar bara att någonstans så finns det ett tyst språk av samförstånd mellan människa och djur (hund i det här fallet) som gör att vi kan läsa av och kommunicera med varann ganska bra ändå. Det är väl när det brister i den förmågan som problem kan uppstå, det är i alla fall jag övertygad om.

Japp.

[*Stintan*]

Håller med Motti till viss del.
Visst förmänskligar många sina hundar.
Målar klorna, klär på dom söta klänningar och kostymer, bär dom, (hundar har fyra ben, dom kan gå själva) Låter hundar sitta med vid matbordet och till och med utfodrar sina hundar på bordet.
Förövrigt så visst finns det utrymme för både dalt och gulligull, så länge det inte går till överdrift.
Jag skämmer allt bort mina en del, men i "skarpt läge" bestämmer jag.

Japp.

Precis så är det nog för de flesta.

Men inte blir det per automatik problemhundar för att man, om man nu vore intresserad av sånt, målar klorna, klär på söta klänningar, bär dom eller låter hunden vara med när man äter. Det är knappast dom hundarna som springer runt och är aggressiva och attackerar andra, sticker iväg och inte kommer på inkallning t.ex.

[pejori]

Precis så är det nog för de flesta.

Men inte blir det per automatik problemhundar för att man, om man nu vore intresserad av sånt, målar klorna, klär på söta klänningar, bär dom eller låter hunden vara med när man äter. Det är knappast dom hundarna som springer runt och är aggressiva och attackerar andra, sticker iväg och inte kommer på inkallning t.ex.

Nopp.
Till det behövs helt andra kriterier.