hur hög är egentligen arbetslösheten?, jag söker folk men inga finns. Alternativ

[malarmaster]

jag började söka en målare inför sommarsäsongen redan i april,kom i kontakt med en kille som var villig att börja men då han var halvtidssjukskriven ville arbetsförmedling o fack ha ett ord med i leken.
efter en massa frustration o pappersexercis fick jag IDAG 19 juni besked att det nog inte var läge att anställa min utvalde trots att han var rekommenderad av arbetsförmedlingen från början. Orsak? hemligt enl. arbetsförmedlingen. killen förkrossad men tar han mitt erbjudna jobb mister han sin halvtidssjukskrivning o full tid funkar inte för honom. jobbet gäller dessutom bara över sommaren.
arbetsförmedlingen erbjöd 4 nya kandidater. villkor från mig att de skall vara utbildade målare.
fick 4 namn som jag i kväll ringt runt till. samtliga hade redan jobb sedan flera månader tillbaks.
samtidigt står de som arbetssökande hos arbetsförmedlingen,de är alltså inte avförda.
jag förstår att hitta en arbetslös målare i juni är som att hitta en isbit i helvetet och jag sitter i skiten då jag överbokat. varför fick jag inget besked från arbetsförmedlingen i april eller maj? då hade chansen kanske varit större att hitta någon annan.
den betydligt större och intressantare frågan är m inte arbetsförmedlingens listor stämmer (och arbetslöshetsstatistiken bygger på den) hur hög är arbetslösheten egentligen? om samtliga kandidater man ringer till inte står till förfogande är den ju lägre än i statistiken.
nu blir det att jaga några polacker till grovarbete o inrikta mig själv på målningen. surt sa räven.... Ulf

ps. att ha kontakt med arbetsförmedlingen är ytterst frustrerande,nåbarheten är lika med noll,kurser,tjänstledighet,vård av sjukt barn m.m gör handläggningstiderna låååånga.
att någon annan ev skulle kunna ta hand om löpande ärenden går tydligen inte heller "jag är tyvärr inte insatt så du får dröja tills ordinarie handläggare kommer". Ds

[Cacki]

Malarmaster, det du fick erfara nu kanske rent av är baksidan av medaljen med den politik du själv förespråkar. Hotet om utförsäkring för sjukskrivna gör dem desperata och risken finns att de "lovar mer än de kan hålla". Sedan kan det ju faktiskt vara så att den person du hade i åtanke fått bakslag i sin sjukdom eller att man insett att vederbörande inte "kvicknade till" så snabbt som hen förväntades. "Vilja men inte kunna", om du hört talas om det...
Ingetdera har ju knappast du med att göra så om det är det du syftar på när du nämner att det undanhålls "sanningen" för dej så tycker jag att du ska ta och tänka ett varv till.

Nej låt folk bli friska av sej själva istället för att några idioter till politiker har fått för sej att en myndighet ska bestämma hur länge man får lov att vara sjuk.

Redigerat av Cacki: 20-06-2013, 06:43

[malarmaster]

Malarmaster, det du fick erfara nu kanske rent av är baksidan av medaljen med den politik du själv förespråkar. Hotet om utförsäkring för sjukskrivna gör dem desperata och risken finns att de "lovar mer än de kan hålla". Sedan kan det ju faktiskt vara så att den person du hade i åtanke fått bakslag i sin sjukdom eller att man insett att vederbörande inte "kvicknade till" så snabbt som hen förväntades. "Vilja men inte kunna", om du hört talas om det...
Ingetdera har ju knappast du med att göra så om det är det du syftar på när du nämner att det undanhålls "sanningen" för dej så tycker jag att du ska ta och tänka ett varv till.

Nej låt folk bli friska av sej själva istället för att några idioter till politiker har fått för sej att en myndighet ska bestämma hur länge man får lov att vara sjuk.

knappast baksidan ,snarare rester av den gamla framsidan med maktfullkomliga byråkrater. just i detta enskilda fall är det så att killen INTE riskerar utförsäkring av någon sort,han är halvt sjukskriven på oviss tid och uppbär försörjningsstöd för resterande tid.
han mår dessutom lika idag som för tre månader sedan.
varför handläggningen avbröts tvärt är en gåta,för så elak kan man väl inte vara o tro att det beror på att handläggarens semester börjar på måndag?han insåg kanske att han strulat o tiden rann ut?
att så sker har jag kollat upp idag och överväger att anmäla handläggaren för tjänstefel.
på måndag skall jag träffa AF s lokalchef o kräva en förklaring.får jag inget tillfredställande svar kommer tidning att kopplas in.
varför lägga ner tid på en sjukskriven som ändå inte kommer att jobba hos mig?
ja,varför? finns det fler fall,finns det ett mönster?ord som diskriminering dyker upp. Ulf

[Cacki]

knappast baksidan ,snarare rester av den gamla framsidan med maktfullkomliga byråkrater. just i detta enskilda fall är det så att killen INTE riskerar utförsäkring av någon sort,han är halvt sjukskriven på oviss tid och uppbär försörjningsstöd för resterande tid.
han mår dessutom lika idag som för tre månader sedan.
varför handläggningen avbröts tvärt är en gåta,för så elak kan man väl inte vara o tro att det beror på att handläggarens semester börjar på måndag?han insåg kanske att han strulat o tiden rann ut?
att så sker har jag kollat upp idag och överväger att anmäla handläggaren för tjänstefel.
på måndag skall jag träffa AF s lokalchef o kräva en förklaring.får jag inget tillfredställande svar kommer tidning att kopplas in.
varför lägga ner tid på en sjukskriven som ändå inte kommer att jobba hos mig?
ja,varför? finns det fler fall,finns det ett mönster?ord som diskriminering dyker upp. Ulf

Vem är det som fattar dåligt? Förstår inte vad du håller på med, driver du med oss??
Risken för utförsäkring är en ständig oro som ligger och gnager även om det inte är någon överhängande risk i den här stunden. Svårt att förstå??....kanske om du inte befunnit dej i den sitsen själv.
Att killen mår lika bra idag som för 3 mån sedan säger väl inte så mycket mer än att det var väl bra? Då är det väl mer relevant att se hur han mår efter semestervikariatet hos dej?

Lyssna nu jäkligt noga och ta till dej det jag berättar utifrån egen erfarenhet.

Jag har befunnit mej i en liknande situation som killlen fast i mitt fall hade jag redan mitt jobb i ryggen. Jag förträngde att jag i.o.m min sjukdom faktiskt inte hade samma kapacitet som tidigare och att allt inte handlar om att bara trotsa sina hälsoproblem och tro att bara man har lite jävlar anamma i sej så fixar man det.
Jag vägrade ta till mej att både FK och läkare egentligen tyckte att det var befogat att ge mej sjukerättning istället för att jag gång på gång skulle köra mej själv i väggen. Jag hade nämligen gjort det några gånger. Jag gapade och skrek om jantelagar och fick för mej att jag deras budskap var att "du ska inte tro att du klarar av nånting". Sådär höll det på ett bra tag och tillslut skickade man t.o.m. iväg mej till ett rehabcenter för att få mej att förstå att jag måste släppa taget lite och inse mina begränsningar. Att vilja men inte kunna var ett faktum.
Efter det trodde jag faktiskt att jag förstått och "gick med på" 75% sjukersättning, men vet du vad??
Min situation idag visar att jag bara trott att jag förstått. All oro dels för sjukdomen ska ställa till med härnäst och dels rädslan för att inte räcka till och bli ställd på bar backe, har gjort att jag ansträngt mej långt över min förmåga för att klara mina resterande ynka 25 %, har gjort att jag denna gången small i väggen ordentligt och fick konstaterat att jag under flera år gått och dragit på mej en djup utmattningsdepression utan att fatta ett smack själv.
Nu går jag hos psykolog på KBT och ovanpå det har jag även drabbats av ytterligare en obotlig sjukdom, en cancerklassad blodsjukdom den här gången. Visserligen dör man oftast inte av den men den kommer att medföra en ganska bökig behandling resten av min livstid (och som grädde på moset bröt jag ett par revben härom dagen också för säkerhets skull).
Idag börjar jag så smått förstå och jag ångrar faktiskt att jag inte lyssnade på läkarna den där gången för flera år sedan, då hade jag kanske kunnat njuta mer av tillvaron innan det var dags för nästa sjukdomsutbrott.

Nu tror jag väl inte att den där killen har det precis som jag, men trots det finns faktiskt jag som ett levande exempel på att man inte alltid själv förstår sitt eget bästa och vem vet, jag kanske inte är ensam...
Varken morötter i form av jobbskatteavdrag eller hot om utförsäkring hjälper om man är i en situation att vilja men inte kunna.

(Och du, skulle jag vilja att FK eller AF skulle göra min sjukdomsanamnes till offentlig handling? Vore det ok att dom tog sej friheten att göra det till en ev och ytterst tillfällig arbetsgivare?? Ett rungande NEJ blir svaret.Det om något kan man väl kalla tjänstefel!? Jag tycker inte ens att min hematolog behöver veta allt som avhandlats hos min neurolog och vice versa... Inse att du inte har ett dugg med att göra om vad som sägs innanför AF:s och FK:s väggar... )

Dessutom fattar jag inte hur du får ihop det när du påstår att vi tycker att det är killens fel?? Det är väl ingens fel så varför hetsar du upp dej?

Redigerat av Cacki: 20-06-2013, 16:14