Barndomens somrar Alternativ

[malcolm]

Nu när sommaren sjunger på sista versen kanske det är några som minns sina barndoms somrar, det kanske inte var "Saltkråkan" hela tiden men visst fanns det guldkorn som är värda att berätta om. Jag minns speciellt hur mina föräldrars vänner åkte ut och badade med deras båt, de hade en grabb i samma ålder som jag och vi hade mycket roligt på dessa utfärder. Mannen i denna familj tyckte inte om att vistas i solen så han åkte och fiskade istället medan vi andra njöt av solskenet och min pappa var aldrig med han heller men det gjorde inte så mycket. Största behållningen var ändå båtresan ut till den ö där vi brukade hålla till, den gick på ett biflöde till Dalälven innan den mynnade ut i havet och kantades av ljuvliga små sommarstugor med underbara trädgårdar.

Andra sommarminnen är från mina föräldrars semestrar vid den sommarstuga de hade i Österbotten, en liten oansenlig stuga utan el och rinnande vatten men med en alldeles egen strandtomt. Många gånger hade vi besök av någon av mina jämnåriga kusiner och vi hade väldigt roligt, byggde flottar och en massa annat som barn brukar hitta på. Konstigt nog verkade det som det alltid var vackert väder men det kanske är en efterkonstruktion. Jag var ett riktigt blötdjur under min uppväxt så det var helt perfekt att bara ha 50 m ner till stranden. Stranden var fö. lite speciell, först var det långgrunt i ett par hundra meter och sedan kom en brant och man kunde gå ut till knäna en bra bit innan det sluttade ner så man inte bottnade efter två steg till. just där i branten byggde jag och min kusin en slags plattform av alar som vi avverkat och man kunde hoppa och dyka från denna avsats, så djupt var det utanför detta bygge. Min pappa kallade det för grodhoppet och det var nog ett passande namn för denna konstruktion. Tänk vad roligt man kunde ha med små medel på den tiden fast det gick åt en hel del spik förstås.

Ooops! Ser nu att min tråd hamnade helt fel. *sorry*

[Monarda]

Det är onekligen stor skillnad att växa upp nu mot hur det var på 50-talet när jag var barn. Det känns som att vi hade större frihet då och föräldrarna kunde släppa iväg oss utan att oroa sig för vad som kunde hända.
Själv växte jag upp i en by vid Siljan och på sommarloven, solen sken alltid förstås, cyklade vi ner till sjön och där låg vi i blöt hela dagarna. På den tiden flottades timmer från dom stora skogarna i norr över hela Siljan för vidare färd till sågverken i söder. Det hände att den del stockar lossnade och flöt in till stranden och hade man då tur kunde man hitta en rejäl stam som man kunde sitta grensle på och paddla. Man hade väl någon smörgås med sig som man levde på hela dagen och smal som en pinne var man.
Höjdpunkten var när min kära tant Inga kom resandes från Stockholm för att tillbringa sommaren i sitt hus. Varje gång hade hon med sig en klänning till mig och fick mig verkligen att känna mig som en prinsessa. Ingen kunde berätta historier som hon och det hände att jag satt på hennes trappa och väntade på att hon skulle vakna för att än en gång få höra berättelserna från hennes barndom. Så satt vi i hennes hammock i morgonsolen, jag med en kopp choklad och hon med kaffe och en cigarett i nypan, alltid välmanikurerad.
Ett annat solig minne var när vi hängde med i slåttern och höet skulle hässjas, på riktiga hässjor förstås fjärran från dagens inplastade hövolmar. När det torra höet så småningom skulle fraktas hem tronade vi högs upp på lasset. Så hoppade vi från höskullen och landade djupt ner i det doftande höet. Det fick vi göra om vi noggrant tömde fickorna så att inget olämpligt så småningom skulle hamna i komagarna.
I den änden av byn där jag bodde fanns det nästan bara pojkar att leka med så det blev mycket cowboy- och indianlekar. Två knallpulverpistoler hade jag, med hölster och så cowboyhatt förstås. Bröderna Cartwright var det som gällde och ingen ville vara Hoss.
Så spelade vi vippa också och det spelet lär härstamma från vikingatiden, vikingar har ju funnits på Siljan och fornlämningar finns kvar än i dag. Och hade vi inget annat för oss så satt vi på mjölkpallen och dinglade med benen och funderade ut något bus som vi kunde roa oss med.

[gunsta]

...... Så hoppade vi från höskullen och landade djupt ner i det doftande höet. Det fick vi göra om vi noggrant tömde fickorna så att inget olämpligt så småningom skulle hamna i komagarna.

Det där känner jag igen - fickorna skulle tömmas, farbror Algot trodde att barn alltid hade metkrokar i sina byxfickor - och vippa var det längesen jag spelade.