Nu när sommaren sjunger på sista versen kanske det är några som minns sina barndoms somrar, det kanske inte var "Saltkråkan" hela tiden men visst fanns det guldkorn som är värda att berätta om. Jag minns speciellt hur mina föräldrars vänner åkte ut och badade med deras båt, de hade en grabb i samma ålder som jag och vi hade mycket roligt på dessa utfärder. Mannen i denna familj tyckte inte om att vistas i solen så han åkte och fiskade istället medan vi andra njöt av solskenet och min pappa var aldrig med han heller men det gjorde inte så mycket. Största behållningen var ändå båtresan ut till den ö där vi brukade hålla till, den gick på ett biflöde till Dalälven innan den mynnade ut i havet och kantades av ljuvliga små sommarstugor med underbara trädgårdar.

Andra sommarminnen är från mina föräldrars semestrar vid den sommarstuga de hade i Österbotten, en liten oansenlig stuga utan el och rinnande vatten men med en alldeles egen strandtomt. Många gånger hade vi besök av någon av mina jämnåriga kusiner och vi hade väldigt roligt, byggde flottar och en massa annat som barn brukar hitta på. Konstigt nog verkade det som det alltid var vackert väder men det kanske är en efterkonstruktion. Jag var ett riktigt blötdjur under min uppväxt så det var helt perfekt att bara ha 50 m ner till stranden. Stranden var fö. lite speciell, först var det långgrunt i ett par hundra meter och sedan kom en brant och man kunde gå ut till knäna en bra bit innan det sluttade ner så man inte bottnade efter två steg till. just där i branten byggde jag och min kusin en slags plattform av alar som vi avverkat och man kunde hoppa och dyka från denna avsats, så djupt var det utanför detta bygge. Min pappa kallade det för grodhoppet och det var nog ett passande namn för denna konstruktion. Tänk vad roligt man kunde ha med små medel på den tiden fast det gick åt en hel del spik förstås.

Ooops! Ser nu att min tråd hamnade helt fel. *sorry*

Trevliga minnen Malcolm - själv badade jag mig också igenom somrarna, metade och plockade blommor - ett annat 'kul' och mycket tydligt minne är 'doften av Radar' - vi sprejade ständigt och jämt med Radar - och vi tyckte det doftade så gott, plus att alla flugor och myggor dog. Som sagt, detta var på 50/60-talet och då begrep man just inget om gifter - och man kunde heller inte stava till cykelhjälm - men cykla gjorde man ändå.

Jag växte upp i Malmö och vi bodde i höghusen närmast Ribban, Malmös badstrand. Min mamma jobbade halvtid och på somrarna när hon jobbade cyklade jag på hennes tantcykel med lillebrorsan på pakethållaren till stranden. Cykelhjälm var nog inte uppfunnet nej Sol var det alltid
I husen intill där vi bodde fanns två konditorier och hade vi tur hade vi fått en peng att handla kanelbullar eller franskbrödbullar för. Bullarna åt vi utan smör och bara petade ut allt det mjuka och åt först. Tupperware-bägare med en sugpropp på drack vi saft ur.
Vilket ansvar det var att jag fick ta lillbrorsan med till stranden. Jag var högst tio och han fem år yngre.
Efter det blev vi med sommarstuga, den jag har kvar ännu. Då tillbringades somrarna där. Även där hade jag ansvar för lillebror, men det fanns 2-3 grannfamiljer som hade jämnåriga barn och det fanns alltid någon vuxen i nåt hus. Hade vi tur blev vi skjutsade till sjön och tillbringade många timmar där. Där kajkade vi runt på luftmadrasser i vattnet och en och annan kallsup fick man allt.
Min pappa byggde en trädkoja där pojkarna huserade och vi flickor vågade inte klättra upp där. Vi hade en uggleholk högre upp i samma träd. Ingen trodde det fanns någon uggla i den så pappa skulle plocka ner den. När han stod på taket till kojan och skulle skruva ner den tittade det ut en uggla ur hålet och det var inte långt ifrån att han föll ner av överraskningen. Det blev förbud för pojkarna att använda kojan till uggleungarna var utflugna. Sen plockades holken ner till nästa säsong
Affären i byn låg 2km bort och dit cyklade vi för att handla glass. Hemvägen var mest uppförbacke och grusväg var det förstås. När vi kom hem igen var vi varma och törstiga och den svalkande glassen var glömd.

Trevlig läsning alla! Känner igen beskrivningen från Österbotten fast bodde tvärs över kvarken,och när jag var 7 år fick jag egen båt ! trots att jag hade flytväst och bara 4 hk snurra vet jag inte om jag låtit min son åka i en sån ensam vid den åldern.

Alla somrar var soliga och det tog 20 min med båten till en jättelång sandstrand dit jag åkte med min lapphund som alltid satt i fören på båten. I juni och augusti kunde vi vara helt ensamma vissa dagar, juli var de packat med turister och semesterfirare
Vet att mamma vojade sig men jag kunde simma bra när jag var 4 år bara.
Får vara glad att jag inte hade en 5 årig bror dessutom

Tupperware är typiskt 60-tal för mig - min faster sålde såna prylar minns jag - dom var så fina och moderna tyckte jag.

Den här tråden borde flyttas till Småprat, det är säkert många som har något att berätta. Tyvärr vet jag inte hur man gör. Någon?

Jag håller med dig Monarda! Trevlig tråd som säkert skulle få fler läsare och skrivare under småprat.
Jag har pm:at en moderator nu.

Instämmer - trevlig tråd

Tråden flyttad från Växthus! Om någon undrar!/Moderator

Mina barndomssomrar spenderades i skogen, bokstavligen. Få kände nog till de trakterna så bra som jag gjorde då.

Min farmor bodde i Kalmar och hon hade sommarstuga på Öland. De första veckorna av sommarlovet spenderade jag och min lillebror på Öland medan mamma och pappa jobbade, storebror var kvar hemma.

Det var ett litet torp med endast kallvatten i köket och i den lilla skrubben med handfat. Toalett fanns inte utan det var ju utedass, dvs en hink med sittring. Fasan var ju alltid att man skulle behöva gå dit mitt i natten och visst hände det med. Farmor var livrädd för åska och varje (?) sommar kom det ett hejdundrade åskoväder. Och då spelade det ingen roll om det var klockan ett på dagen eller klockan ett på natten - ut i bilen, farmors lilla ljusblå Simca, skulle vi tills det hade gått över...

Nu som vuxen inser man ju hur lyckligt lottad man är som har fått vara med om allt detta. Duscha i regnet, koka lakan på spisen, farmor som skrev långa brev på skrivmaskin till mamma och pappa och berättade vad vi hade gjort eller sagt, den dagliga turen till brevlådan för att se om vi fått brev ifrån dem... Jag har de flesta breven kvar och jag har alltid sagt att någon dag när jag blir tillräckligt gammal och varit med om tillräckligt mycket, då ska jag sätta ihop allt till en bok.

Och ja, det var nästan alltid sol när man var liten! Och på vintern var det flera meter med snö!

Vilka minnen ni har ! Och ingen kan ta dem ifrån oss !


Mina minnen är från somrarna på en liten liten ö i närheten av Marstrand. Vi var där från att jag var c:a 6 år tills jag var 17 .

Nästan som Saltkråkesomrar !

Det bästa var att vi var tillsammans ( mamma , pappa , storebror och jag ) . Ibland kom någon/några av kusinerna från Göteborg och hälsade på också. Sedan fanns det naturligtvis några andra familjer med barn i våran ålder som också var där varje sommar.

Vi gjorde allt möjligt . Fiskade , badade , åkte båt , spelade kort , lekte ute i kohagen mm mm. Byggde fällor för minken , kryllade av mink på ön.

Mina föräldrar kopplade verkligen av och ägnade sig åt oss barn. Det är nog det bästa och största minnet.

Minns den s.k badbussen. Den åkte man som liten med många gånger ut till Gustavsberg strax utanför Uddevalla. Sedan blev det dom vanliga badplatserna runt staden.
Var mycket och fiskade i Dalsland och då var det cykel som gällde. Har alltid gillat att gå i skogen så skogspromenader blev det en hel del. Men lek o stoj blev det en hel del under sommarlovet. Vi hade våra genvägar genom grannarnas trädgårdar när vi träffades och skulle leva livet som bara ungar kan. Ack ja

Åkte badbuss tillsammans med grannflickan och klasskompisen Berit. Vi medförde varsina två småsyskon. Vi vandrade från Spånga till Vällingbyskolan för vidaretransport till interneringslägret Kaanan med buss, Transportens höjdpunkt var ett gupp. Vi utspisades med mjölk och bullar samt medhavd saft och kaka. Diverse tävlingar och uppträdande av deltagarna ingick. Där var simskola och möjlighet till ymnig vattenlek, Var vädrert fint var det skönt, var vädret kass var det inställt. Var vädret trist var det mindre kul. Billig och enkel barnpassning för ca 6 timmar!

Vet ju inte hur ni bodde där, men jag gissar att det inte var passningen som var huvudsyftet utan att ni barn skulle komma från stan och få lite friluftsliv på sommarlovet.

Vi bodde väldigt lantligt och jag hade gärna sluppit åka badbussen varje dag...

Min barndoms sommrar var av två sorter !vi bodde när sjön typ 200 meter så det första man gjorde efter skolavslutningen var att åka ner till sjön och bada skiten ur sig våra föräldrar brukade komma ner och hämta oss och då var våra läppar blåa av allt badande När sommarlovet började så åkte jag med min mormor ut på landet till släktgården och där fanns ingen sjö alls ,bara skog ängar och kossor hästar grisar !som barn lekte man med bondens barn och fick vara med och hässja hö ta hem kossorna till mjölkning mata kalvarna och klia grisarna ,det fanns även en stor Adenderhäst som man fick vara med och ryckta och ge mat till !vi hade hela skogen att leka i vi plockade svamp och byggde hyddor och när man kom hem till stugan blev men tvångsbada i en jättestor träbalja man luktade ju både gris och annat ! Det allra goaste var när man fick krypa ner i köksoffan i en dunbollster med ett stort "hästtäcke" och somna framför öppna spisen Helt underbart ! friheten man hade då som barn att få springa runt i lite halvdana kläder tryggheten som man fick där och alla äventyr är helt obetalbart .Ibland önskar man att man fick uppleva allt igen !när m,an sitter här och skriver om det så kan jag känna dofterna av hö kossor häst och röklukten från den öppna spisen

Det är onekligen stor skillnad att växa upp nu mot hur det var på 50-talet när jag var barn. Det känns som att vi hade större frihet då och föräldrarna kunde släppa iväg oss utan att oroa sig för vad som kunde hända.
Själv växte jag upp i en by vid Siljan och på sommarloven, solen sken alltid förstås, cyklade vi ner till sjön och där låg vi i blöt hela dagarna. På den tiden flottades timmer från dom stora skogarna i norr över hela Siljan för vidare färd till sågverken i söder. Det hände att den del stockar lossnade och flöt in till stranden och hade man då tur kunde man hitta en rejäl stam som man kunde sitta grensle på och paddla. Man hade väl någon smörgås med sig som man levde på hela dagen och smal som en pinne var man.
Höjdpunkten var när min kära tant Inga kom resandes från Stockholm för att tillbringa sommaren i sitt hus. Varje gång hade hon med sig en klänning till mig och fick mig verkligen att känna mig som en prinsessa. Ingen kunde berätta historier som hon och det hände att jag satt på hennes trappa och väntade på att hon skulle vakna för att än en gång få höra berättelserna från hennes barndom. Så satt vi i hennes hammock i morgonsolen, jag med en kopp choklad och hon med kaffe och en cigarett i nypan, alltid välmanikurerad.
Ett annat solig minne var när vi hängde med i slåttern och höet skulle hässjas, på riktiga hässjor förstås fjärran från dagens inplastade hövolmar. När det torra höet så småningom skulle fraktas hem tronade vi högs upp på lasset. Så hoppade vi från höskullen och landade djupt ner i det doftande höet. Det fick vi göra om vi noggrant tömde fickorna så att inget olämpligt så småningom skulle hamna i komagarna.
I den änden av byn där jag bodde fanns det nästan bara pojkar att leka med så det blev mycket cowboy- och indianlekar. Två knallpulverpistoler hade jag, med hölster och så cowboyhatt förstås. Bröderna Cartwright var det som gällde och ingen ville vara Hoss.
Så spelade vi vippa också och det spelet lär härstamma från vikingatiden, vikingar har ju funnits på Siljan och fornlämningar finns kvar än i dag. Och hade vi inget annat för oss så satt vi på mjölkpallen och dinglade med benen och funderade ut något bus som vi kunde roa oss med.

Det där känner jag igen - fickorna skulle tömmas, farbror Algot trodde att barn alltid hade metkrokar i sina byxfickor - och vippa var det längesen jag spelade.

Jo men det här med mostrar morbröder farbröder fastrar kusiner osv finns det nu mer ?ja jag tänker på samman hållningen inom släkten och sommrarna sova över osv .

Har en känsla av att sammanhållningen inom släkten var större förr, att man hade mer tid för varandra. Mina fastrar som bodde på annat håll kom alltid hem på somrarna med sina barn. Trångt blev det ibland och jag som bodde hos min farmor då fick sova i två fåtöljer som ställdes ihop. Men roligt hade vi.

Monarda !precis så var det ,alla hade mer tid med varandra då då var "la familja "allt .Nu mer verkar vi leva i ett vaccum då vi har glömt bort släkten och dess betydelse på grund av arbete och tidsbrist .

Jag tillbringade en del tid hos farmor och farfar som barn. De hade litet jordbruk med mjölkkor, grisar och höns.
När korna var på bete var grindarna stängda mellan olika marker.
Då kunde man få grindslant av sommargästerna.

Min kusin och jag utvecklade en "affärsverksamhet" av detta.

När grindarna inte behövde vara stängda kollade vi in när sommargästerna lämnade udden och sen skenade vi
som älgar upp och stängde grinden för att sen stå där som de söta flickor vi var och snällt öppna grinden och hålla
fram händerna för en slant.

CITAT (Trampendal @ 14-09-2013, 01:36)

--- som de söta flickor vi var ---

Nu hoppar jag från ämnet rejält, stryk inlägget om så kräves!

Är Trampendal en hon?? Har alltid trott att det är en han!!

Har själv åkt på några sådana nitar...
Och om vi viskar lite så här så kanske ingen märker av att det är OT.

Även jag har trott detsamma.

Trampendal är en hon ja.

Now we know...

Mina somrar var lite olika Men ibland var jag hos farmor på landet.Man fick ligga i kökssoffan och ha världens goaste täcke ett duntäcke hon fått av min faster som var gift med en norsk.På morgonen brukade vi gå ut i nattlinnena och nedanför huset gick kor som jag har för mej att vi matade med potatisskal,men kan de stämma? Farmor ringde och beställde varor och när handlaren kom och knacka på sa hon alltid-Kom i eller stå kvar vilket du behagar och jag tyckte de var så roligt! Senare i tiden kom det en varubuss till några som bodde en bra bit bort.Jag och farmor gick dit och handlade i bussen de som bodde där bjöd på kaffe och saft i trädgården det blev ett ställe där man träffades och pratade.Hon var rolig min farmor med en lite bitsk humor,slängde gärna käft och hon talade om att unga hus inte behövde stöttor när man satt vid matbordet och hängde med huvudet i handen.