Hoppsan vad det hänt mycket här i helgen !
Religionen har missbrukats av maktlystna personer i alla tider. Heliga krig finns inte vad som än sägs och vilken religion som än förespråkar ett sådant.
Att Gud skulle tillåta mord tortyr och eändes elände är också bara en feltolkning. Det är människor som ställer till med onda handlingar.
Om man sedan övergår till om det är Guds eller föräldrarnas fel att spädbarn dör så kan jag inte annat än att tycka att ingendera parten har att göra med detta. Sjukdomar eller något annat fel i organismen är något som helt enkelt bara drabbar vissa individer precis som olycksfall. Tragiskt när det händer men man kan inte lasta någon för det. Tragiken när ett spädbarn dör är så djup, ibland kan jag nästan själv känna föräldrarnas smärta när man läser dödsannonserna för sådana små änglar. Jag sympatigråter lite helt enkelt även om jag inte känner föräldrarna.
Religion och vetenskap då...
Om man jämför de stora världsreligionerna så är deras skapelseberättelser ganska lika. Undrar hur de blivit det?
Tänker man på kristendomens skapelseberättelse om sju dagar så kan man ju undra om en dag har samma betydelse som vi menar idag 24 timmar. Eller är den mera någon symbolisk beskrivning som faktiskt berör evolutionsteorin och en utveckling under längre tid?
Ska jag gödlsa mina blommor så litar jag på vetenskapen. Kväve, fosfor, kalium osv. Men ibland när jag sår och tittar på fröet så kan jag inte annat än förundras över att ett litet frö kan inehålla liv. Vilket litet mirakel.
Ännu större mirakel när man håller i en liten bebis.
Men inte tror jag på någon gubbe som sitter i himlen och ser, hör och bestämmer allt.
Men när någon anhörig dör så känns det skönt att kunna tänka att det finns en fortsättning någonstans. Dubbelmoral, javisst men tanken känns skön.
Ju äldre jag blir desto större acceptans har jag för att allt inte kan förklaras.
Men det jag verkligen tror på är;
Goda handlingar här och nu
Religiösa
24-12-2004, 01:24
