Döden tänkte jag mig så.... Alternativ

[Monarda]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

[pejori]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

Jag är inne på samma linje som du, men föredrar den "Schweiziska metoden" med självmordskliniker.
Jag och bara jag kan bestämma när och om jag vill avsluta mitt liv.
Nu undantar jag vissa depressionstillstånd, men om jag av ålder eller sjukdom vill gå vidare, bör jag få bestämma det själv.

[Monaxe]

Jag är inne på samma linje som du, men föredrar den "Schweiziska metoden" med självmordskliniker.
Jag och bara jag kan bestämma när och om jag vill avsluta mitt liv.
Nu undantar jag vissa depressionstillstånd, men om jag av ålder eller sjukdom vill gå vidare, bör jag få bestämma det själv.

Har lite samma tankar faktiskt. Skulle önska att jag själv fick fatta det beslutet. Vill inte bli ett kolli som vårdas av stressade och utarbetade personer, som sliter för att hinna med en omöjlig uppgift.
Har själv jobbat inom åldringsvården (längesedan ifs) och då fungerade det hyfsat. Men jag kan aldrig i livet se mig själv som en av dessa gamla sjuka som matas och vänds enligt schema, aldrig.
Jag jobbar ju fortfarande kvar i vården men med helt andra uppgifter och helt annan insyn i vårdapparaten. Man sliter på ett för många obegripligt sätt för att kunna ge en någorlunda god vård, men dessvärre, det lyckas inte längre. Sparnit och omorganisationer har till slut krävt sin tribut.

Jag är rädd för att bli gammal, jag är rädd därför att med stigande ålder kommer det oundvikligen krämpor. Jag är rädd för att bli gammal och ett vårdpaket som behöver hjälp, en hjälp som inte längre finns. Jag vill absolut inte bli en belastning för mina barn.

Döden, ja vad ska man säga, det är ju oundvikligt att den kommer, antingen kommer den som en befriare eller så kommer den för tidigt, jag skulle önska att jag fick välja.

Ja det var väl muntert så här på årets sista skälvande dagar, men så är det, jag rädd för att bli gammal och sjuk.