Döden tänkte jag mig så.... Alternativ

[Monarda]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

[Monarda]

Jag skulle önska att aktiv dödshjälp blev lagligt, tror att det skulle bespara många människor onödigt lidande och ser det egentligen som en självklarhet. När det ändå inte finns något hopp varför ska man då klänga sig fast vid ett ovärdigt liv. Jag är heller inte rädd för döden i sig utan det som ev kan föregå, att man ska falla sönder bit för bit och det som man ännu tar som självklarheter upphör att fungera. Tänk bara att inte kunna gå på toa eller kunna sköta sin personliga hygien. Skulle önska att våra politiker kunde sätta sig in i hur det kan sluta även för dom men dom tycks leva i den tron att dom själva aldrig kommer att hamna i en beroendesituation. Där jag bor skärs det för varje år ner i budgeten för äldrevården och själv fick jag överklaga ända till länsstyrelsen för att min hjälplösa mor skulle bli omhändertagen när vi anhöriga inte längre klarade av att sköta henne.

[kerstin z5-6]

Jag skulle önska att aktiv dödshjälp blev lagligt, tror att det skulle bespara många människor onödigt lidande och ser det egentligen som en självklarhet. När det ändå inte finns något hopp varför ska man då klänga sig fast vid ett ovärdigt liv. Jag är heller inte rädd för döden i sig utan det som ev kan föregå, att man ska falla sönder bit för bit och det som man ännu tar som självklarheter upphör att fungera. Tänk bara att inte kunna gå på toa eller kunna sköta sin personliga hygien. Skulle önska att våra politiker kunde sätta sig in i hur det kan sluta även för dom men dom tycks leva i den tron att dom själva aldrig kommer att hamna i en beroendesituation. Där jag bor skärs det för varje år ner i budgeten för äldrevården och själv fick jag överklaga ända till länsstyrelsen för att min hjälplösa mor skulle bli omhändertagen när vi anhöriga inte längre klarade av att sköta henne.

Nej absolut nej till det. Att vara sjuk och inte kunna sköta sin hygien är mindre farligt än ni tror. Det har jag varit dessutom som väldigt ung, (tarmvred) och trots att det gjorde så ont att jag ville dö mesta delen av tiden ville jag bara leva. Min mamma som är 88 är inkontinet till kisseriet numer och kan inte duscha själv, men vill verkligen leva och se hur det går för barnbarnet och hur hennes hibiscus mår.
Hon bor i en servicelägenhet med utmärkt service

[pejori]

Nej absolut nej till det. Att vara sjuk och inte kunna sköta sin hygien är mindre farligt än ni tror. Det har jag varit dessutom som väldigt ung, (tarmvred) och trots att det gjorde så ont att jag ville dö mesta delen av tiden ville jag bara leva. Min mamma som är 88 är inkontinet till kisseriet numer och kan inte duscha själv, men vill verkligen leva och se hur det går för barnbarnet och hur hennes hibiscus mår.
Hon bor i en servicelägenhet med utmärkt service

Tycker det låter helt underbart, att det finns gamla som har livsviljan kvar fortfarande.

Helt underbart, men ser också ett behov av valfrihet, där den som inte känner samma glädje, ska få välja.

Jag vill välja. Och när jag känner att det är slut och jag bara är en plåga, vill jag kunna "gå under med flaggan i topp".




Vill man fortsätta och finner ett nöje i det, är det väl ok, men jag tycker att "valfrihet" är bäst.