Döden tänkte jag mig så.... Alternativ

[Monarda]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

[pejori]

Tror fortfarande på valfrihet.

Den som vill vara kvar på ålderns och sjukdomarnas höst är väl helt ok.

Men vill man avsluta, ska den möjligheten också finnas och inte bara för de som använder livsuppehållande åtgärder.

Jag personligen, vill gärna själv välja, när det är dags att gå vidare.

Jag håller med dig Pejori, dessutom är det inte så vanligt med bra fungerande äldreboende här i Västgötalands regionen. Det gör frågan om egen vilja ännu viktigare.
Ja jag vet att jag låter negativ och tråkig, men jag har sett insidan allt för många gånger. Jag vill inte bli hjälplös och tvingas få hjälp av andra när det gäller så banala ting som att kissa när jag vill och inte när andra har tid att hjälpa mig.

Min 80 årige granne tog saken i egna händer för ett tag sedan. Hen plockade ut allt hen hade på apoteket, bla insomningstabl, vanliga sömntabl, lite lugnande och dessutom en hel del smärtstillande. Det var inte roligt för den anhöriga som fann henom, men om man verkligen inte vill leva längre, vem kan säga att det var fel?

Tror att både han och hans anhöriga hade valt ett avsked under ordnade former.

Nu får man göra som Hen, och tillfoga sina anhöriga onödig smärta.

Ett "livstestamente" är något jag tycker är lika viktigt som ett vanligt testamente.