Typ sådana här saker kommer alltid upp på alla forum av och till. Diskussionen har en tendens att komma tillbaka.
Det är just så som BJäbban säger, man mister lusten att skriva.
Visst tycker jag också att folk som yrkesmässigt använder skriftkpråket skall ha kravet att kunna hantera det korrekt. Men att därifrån gärna diskussionen övergår till att det skall gälla alla, då urartar det hela.
I just den tråden språkfel kom också vett och ettikett upp. Påstående som att man är skyldig värdparet som gjort sig besvär att känna till reglerna vilka bestick och glas man skall använda och när. Jag delar inte den uppfattningen.
Jag som är ganska obildad har faktiskt lärt mig en hel del om vett och ettikett av en 92-årig väninna. Hon har levt ett helt liv med representation så hon vet vad hon talar om.
Ettikettsreglerna går ut på att man skall veta ungefär vad som väntar för att man skall känna sig säkrare. Om någon inte känner till det hela så skall man hjälpa personen till rätta på ett omärkligt sätt så att de känner sig bekväma och inte känner att de gjort bort sig.
Ettikettens gyllene regel är alltså att man aldrig skall nedvärdera, genera eller på annant sätt få någon person att känna dig obekväm i sociala sammanhang. Gör man det så bryter man mot alla ettiekettsregler och det är ungefär lika ofint som att peta sig i näsan vid middagsbordet.
På samma sätt så finns det ettiettsregler för forum. Tex stora bokstäver är att skriva och det är inte trevligt.
För mig så känns det mera som att språket använder vi alla när vi umgås här. Att diskutera språk, grammatik, stavning och annat det här hemma på ett språkforum. DIt söker man sig för att man är intresserad av språk eller att man behöver hjälp med sitt språk. Visst kan det finnas andra brännbara ämnen som det kan hetta till om. Visst ska vi alla kunna ha olika åsikter och respektera varandra ändå. Men det är skillnad på att kritisera, bedöma väga språklig kompetens och bildning eftersom vi alla behöver språket för att skriva här. Det är detsamma som att säga att du duger eller du duger inte, stick härifrån.
Att klassa folk i termer av språklig bildning och begåvning på annat än språkforum är för mig ett ettiekttsbrott eftersom man generar någon. Det skulle vara ungefär som att på en fin middag peka finger åt folk som inte tar rätt bestick. Eller att tex yngste mannen är den som skall hålla tacktal till värdinna inte vet att det är han som skall göra det.
Ettiketten säger då att den som är näst yngst gör det i hans ställe. Yngste mannen som missat fårstår inte att det var hans åliggande och känner sig därför inte genrad, bra ettikett.
Om näst yngste gentlemannen börjar sitt tal med att eftersom NN inte förstår att han skulle hålla tacktal gör jag det i stället så har han varit grovt ofin eftersom NN förmodligen vill sjunka genom golvet i det sammanhanget.
Nu har jag själv säkert brutit mot ettikettens gyllene regel att inte genera någon. Många som har diskuterat språklig kompetens har säkert inte menat nägot illa utan har kanske bara inte tänkt på att de diskuterat ämnet i "fel" sällskap. Det är lätt gjort när man inte har direktkontakt med de man riktar sig till.
Jag ber ödmjukast om ursäkt för det.

Tycker om er ändå. Vill absolut inte peka finger, men ämnet har en tendens att komma tillbaka. Dessutom så är det inte så många som vågar säga att jag skriver inte så bra, de flesta försvinner ut i periferin.
För mig är det så att vi kan diskutera precis vilket ämne som helst utom just språk. För mig är det en ettiketteregell att inte diskutera språklig kompetens på vilket forum som helst.
Vi kan ha olika åsikter politiskt, ha olika religiösa hemvister, olika bildning i olika ämnen, den ena bildingen kan vara lika mycket värd som den andra.
Man kan lära sig lika mycket nyttiga saker i livets skola som på universitet.
Men vi har det gemensamt att språket behövs för att skriva här. Då skall vi inte klassa in det i vad som duger och inte duger. Det är nästan detsamma som att säga du skall vara tyst.
Sorry, sorry, sorry.
Kan vi inte avsluta språkliga diskussioner och konstatera att vi skriver alla olika men vi duger och accepteras ändå.
Kramar från
Bettson som skriver hellre än bra.