Så vallmo, haha, jag måste få berätta!
Jag är verkligen ingen "frö-människa" men fick vallmofrön av en trädgårdsvän som visste att jag gillar rosa blommor. Hon hade själv fått fröna av en släkting. Jag hade länge letat rosa dubbel jättevallmo och blev glad, tänkte att jag nog kunde lyckas så några frön.
Vallmofrön är ju pyttesmå så jag sådde i krukor för att inte "tappa bort" plantorna i min trädgård. Jag har det ganska vildvuxet, inga egentliga rabatter och dessutom gott om sniglar. Det grodde fint, jag började dela upp sådden i krukor, men hjälp vad det växte! Jag delade och delade, var för blödig för att gallra och för lat för att verkligen ta hand om sådden och sätta dem en och en på en gång. Det hela började växa mig över huvudet. Min enda tröst var att plantorna så småningom skulle gå att sätta ut i trädgården och att jag sen inte behövde göra mer, det skulle komma stora, fyllda rosa blommor sommar efter sommar...
Jag skulle iväg och träffa vänner och eftersom jag beklagat mig över mina odlingar som svämmade över så hade de bett att få några plantor var. Jag planterade om för att få en bricka med "ge-bort-krukor" och hade bråttom iväg och vid bilen tappar jag min nyckelknippa ned i brickan med krukor. Förstås blev några blad knäckta och när jag svärandes plockar bort dem stannar jag upp. Vänta nu... Det här ser inte ut som de håriga blad jättevallmon brukar ha...
Det visade sig vara vanlig ettårig vallmo och jag kände mig så lurad. Jag hade av någon anledning helt tagit för givet att det skulle vara perenn vallmo. Allt detta jobb, jox med krukor och jord, noga passning med vatten och jakt på sniglar. Allt detta jobb för en enda sommars blomning!
Första bilden visar hur krukorna såg ut. Det är inte plocksallad, det är vallmo. Förutom det som syns på bilden hade jag ytterligare fjorton lika dana krukor. Men de blommade en vecka mot slutet av sommaren och visst var det fint. Men INTE värt besväret!
fröså Vallmo?
03-03-2014, 19:52
