Några latinska/vetenskapliga namn,, och dess betydelse. Alternativ

[amaira]

Växters vetenskapliga namn består av två ord.
Det första är släktnamnet som är gemensamt för en släktgrupp.

Ex: Blåklocka tillhör släktet Campanula.

Blåklocka, toppklocka, ängsklocka, murklocka, karpaterklocka, m.fl. heter alltså alla Campanula, men med ett andra ord som skiljer dem åt.

Det andra ordet är artnamnet, och är det som pekar ut den speciella växten.

Men båda orden behövs samtidigt, eftersom det andra ordet pekar på en egenskap som just den växten har, inom sin grupp.

Ex: Campanula (blåklocks-släktet) latifolia(bredbladig) = hässleklocka.

Men det finns fler sorter/arter som har bredbladighet lite extra utmärkande även inom andra släkten.

Det finns t.ex:

Typha latifolia (bredbladig kaveldun)
Dactylorhiza latifolia (Adam och Eva, orkide)
m.fl.

Exempelvis kaveldun, har ju även en mindre sort, som vi ibland har i trädgårdsdammar.
Den heter smalkaveldun, Typha angustifolia.

Artnamnet angustifolia betyder smalbladig och kommer av latinets angustus (smal) och folium (blad).


Några vanliga vetenskapliga namn som används om särskilda växtgrupper är t.ex:

Rosa - rosor.

Papaver - vallmo.

Primula - gullviva.

Viola - viol.

Euphorbia - törelfamiljen. (Kan vara bra att veta, för de har stammar med mjölksaft som är giftig, och brukar vara irriterande på huden. Hit hör t.ex. vackra trädgårdsväxter som gulltörel, Euphorbia polychroma , men också krukväxter som den vanliga julstjärnan, Euphorbia pulcherrima (vet ej betydelsen)
”Poly” betyder ”mycket, många” och ”chroma” betyder färg. Gulltöreln är vackert gul, men framför allt har den en färg som brinner på hösten.

Trifolium - klöver. (Tri = tre, folium = blad)

Mentha - mynta. T.ex åkermynta, Mentha arvensis. (arvensis = växer på åkermark).

Dianthus - nejlikor.




Genom att titta på artnamnen (tilläggsnamnen) kan man få information om växten.

Arvensis betyder som sagt att den växer på åkermark. T.ex:
fårtunga, åkervinda, åkertistel, penningört och harklöver har arvensis/ arvense som artnamn.

Aquatica - växer vid vatten (av latinets aqua - vatten). T.ex: Vattenmynta, Mentha aquatica .

Palustris - växer i/ vid kärr (av latinets palus - kärr).

Vulgaris betyder vanlig/ allmän. T.ex:
akleja, blåeld, brudbröd, daggkåpa, gråbo, gulsporre.



Officinalis (officinale) betyder att växten har använts som läkemedelsväxt. T.ex:
citronmeliss, gurkört, isop, jordrök, lungört, oxtunga, salvia, valeriana och äkta vallört.


Nigra betyder svart.

Rubra - röd.

Alba - vit.

Chroma - färg.

Poly - mycket, många.

Media - media kommer av latinets medius som betyder 'i mitten' eller 'mitt emellan'. (Tar jag med för att "media" ju är på tapeten , med anledning av flodvågskatastrofen)

Folia - blad.


Många gånger beskriver det vetenskapliga namnet hur bladen är: tjocka, smala, breda, delade, stora, färgade, flikade, osv.
T.ex. trifolium = tre-blad.




För att göra det hela krångligare, så finns ett familjenamn före släktnamnet, och ibland ett tilläggsord efter artnamnet, när man lyckats få fram en speciell egenskap hos en viss art, t.ex. en vitblommig blåklocka, rött/ brokigt bladverk hos en speciell växt, eller fyllda blommor hos en vanligtvis enkelblommande sort (art).

Ex: Stor blåklocka - Campanula persicifolia.
(Persicifolia - av latinets persicum (persika) och folium (blad), syftar till att bladen liknar persikoblad.)

Vit storblommig blåklocka, har tillägget " alba" (vit) efter Campanula persicifolia:
Campanula persicum `alba´.





Flera växter använder vi ju de vetenskapliga namnen på även till vardags, t.ex. narcisser och scilla.



/amaira.

[amaira]

Ja det här är kul. Så här kommer mera.

Först väljer jag daggkåpa, en växt som man finner allmänt i hagar, skogsgläntor, backar, ängar, över hela Sverige. En sort, jättedaggkåpa (Alchemilla mollis) är en vanlig odlad sort, som ofta finns i trädgårdarna. Även i köpebuketter finns deras limegulgröna fluffiga kronbladslösa blomsamlingar.

Daggkåpa

Alchemilla vulgaris, är dess vetenskapliga namn.
Vulgaris talar om att den är ”allmän”, alltså en ganska vanlig växt.

Alchemilla, kommer den här gången från arabiskan och syftar till ”alkemi” som är ”läran om guldmakeri” kan man väl säga.
Alkemisterna försökte under medeltiden att framställa guld av oäkta metaller.

Daggkåpan brukar samla ”daggdroppar” i sin ”kåpa” (i sitt blad).
Nu är det inte dagg/vatten utan en vätska som innehåller bl.a. garvämnen, och som sipprar ut från bladkanterna och rinner ner till botten, för daggkåpans blad har en glansig yta som inte kan vätas.

Smakar man på dropparna, smakar de kärvt och sammandragande.
På sin tid var alkemisterna mycket intresserade av dessa droppar, för de trodde att de gick att använda när de försökte göra guld.

Det är som sagt mycket information som gömmer sig i ett litet konstigt ”latinskt” (vetenskapligt) namn.



Sedan väljer jag Potentilla.

I trädgårdarna finns Potentilla som olika små buskar med gula, rosa, röda och vita blommor, Ölandstok kallas de också. Potentilla fruticosa.
Fruticosa av latinets frutex - buske/ buskformig.

Rosa ölandstok.

Andra protentillor är örter som revfingerörterna och blodrot.

Potentilla kommer av latinets potentia och betyder ”kraft” (potens). Flera potentillor har varit kraftfulla läkemedelsväxter.

Blodrot har det vetenskapliga namnet
Potentilla erecta. Erecta på latin betyder upprätt, och syftar på stjälkarna.

Potentilla reptans, revfingerört, är istället en revande växt med rotslående nedliggande stjälkar.

Potentilla anserina, gåsört, talar med sitt namn om att den trivs där gässen betar. Den är vanlig på stränder, och på kulturmark. (anser = gås på latin).


Det får räcka för idag…

/amaira.