Ormar - terapi mot fobi? Alternativ

[caprifol]

Nu är det dags. Vårsolen börjar värma och de slingrande, läskiga varelserna vaknar till liv. Jag pratar om ormar. Jag är ingen sjåpig person; skriker inte om en mus springer över altanen och klarar av att ta hand om såväl spindlar som tvestjärtar. Men måste erkänna att min rädsla för ormar nog vuxit till en fobi.

På skärgårdstomten, nära entrén, har vi en stor stenbumling där en orm - OK en snok - i början av sommaren kan ligga och dåsa. Det gör mig fullkomligt paralyserad av skräck, jag får hjärtklappning m m. Jag VET att snokar inte är farliga, men det hjälper mig inte. Skulle jag våga så skulle jag utan tvekan slå ihjäl den. Min man vägrar. Han hävdar att snokar är nyttiga, ofarliga, har sin plats i naturen (men inte på min tomt väl?) och dessutom är fridlysta. Han har burit iväg en el ett par några gånger. Långt bort försäkrar han mig, men jag har hört att de ska fraktas minst 3 km bort för att inte hitta tillbaka. Maken tycker att jag borde söka hjälp.

Så min fråga: har någon testat KBT mot någon fobi? Funkar det? Blotta tanken på att som "examensprov" besöka terrariet på Skansen ger mig mardrömmar. Jag vet att det låter jättefånigt, men förnuftet blir helt bortkopplat när jag ser en orm.