Vilken bra diskussion!
Självklart kan man inte vara förberedd på allt, men någon slags beredskap och ordning för hur man agerar i en krissituation bör ju finnas. Även om man inte kan veta VAD för oförväntad katastrof som kommer inträffa, så kan man ju ändå alltid räkna med att för eller senare så kommer en katastrof av något slag. DET måste man vara förberedd på.
Sedan har ju vi svenskar orimligt höga förväntningar ibland. Jag har tex läst intervjuer med ett par som klagade på sjukhusen i Thailand. Faktum är, att om man åker till ett fattigt land så bör man faktiskt tänka igenom sådana saker (UTAN att fundera över om en naturkatastrof inträffar); "Vad händer om jag bryter benet i det landet? Klarar jag av att besöka ett sjukhus där?" osv. Om svaret är nej ska man nog åka till ett rikare land.
Vad det gäller journalister så såg jag en av de mest osmakliga intervjuerna häromdagen: en liten pojke berättade modigt om hur nästan hela hans familj svepts bort av flodvågen och att han nu var alldeles ensam. Den svenske journalisten frågar då den stackars pojken: "Vad tror du har hänt med dem?" Vad tror du själv din idiot!!! hade jag lust att skrika åt honom. Hade han ställt en sådan fråga till sina egna barn?!?