Miljöpartiets uppgång och fall Alternativ

[Gunilla T]

I går fick vi veta att miljöpartisterna Valter Mutt och Carl Schlyter fått lämna sina uppdrag pga att de håller fast vid sina värderingar, två miljöpartister till avgick i protest. Till saken hör att samtliga representerar de idéer som var grundbultar i tillkomsten av Miljöpartiet en gång, ironiskt också att grundarna av Miljöpartiet så intensivt föraktade partipiskan i andra partier. I Miljöpartiet skulle det vara högt till tak.

Nu har den sista spiken spikats i partiets kista när man så tydligt övergått från att vara ett idéparti till ett maktparti, likadant som alla andra. Finns det ett existensberättigande för ett parti till som inte går att skilja från de övriga annat än i små detaljfrågor?

Ett strategiskt misstag av Miljöpartiet att sätta sig i regeringsställning med så litet underlag. Ett annat misstag var att ta hem Isabella Lövin från EU och göra henne till minister. Hon gjorde ett strålande arbete i EU, nu är hon en pragmatisk minister som är med och utraderar Miljöpartiets grundläggande värderingar.

Det är sorgligt det som händer, Miljöpartiets grundläggande värderingar behövs i en tid när människor reduceras till konsumenter, när planetens naturresurser överexploateras, när ord som jämlikhet och jämställdhet inte längre är det kitt som håller ihop samhället, när konkurrens har blivit ledord, när klimathotet orsakar naturkatastrofer där människor inte längre kan bruka sin jord och försörja sina familjer och blir miljöflyktingar.

Ni får gärna kommentera, ni behöver inte dela mina tankegångar men håll en vuxen och respektfull ton i inläggen. Jag önskar inte en pajkastningstråd till på Odlas forum.

Redigerat av Gunilla T: 08-06-2016, 09:05

[Gossen Ruda]

Det är en sak att med hög svansföring kräva en massa saker och måla in sig i olika hörn, en helt annan att genomföra dessa tankar. Sitter man i regeringsställning, och då i klar minoritet, har man en viss chans att få igenom en del saker, men då krävs det att alla håller med, utanför har man inte något att säga till om. Bara gläfsa lite i riksdagen. Det är bara att välja.

[Tapio]

Det är en sak att med hög svansföring kräva en massa saker och måla in sig i olika hörn, en helt annan att genomföra dessa tankar. Sitter man i regeringsställning, och då i klar minoritet, har man en viss chans att få igenom en del saker, men då krävs det att alla håller med, utanför har man inte något att säga till om. Bara gläfsa lite i riksdagen. Det är bara att välja.

Halaj!

Jag tycker att det är ganska kul när Jonas Sjöstedt anklagar regeringen för att sälja vattenfalls brunkol isf att lägga ner den.
Med MP i regeringen, menar jag. Det är lätt att knipa billiga politiska poänger när man själv inte är med och bestämmer.

Men allmänt är det väldigt konstigt med MP:s utveckling. Det normala brukar ju vara, när ett nytt parti bildas, att det ansluter konstiga människor, alla är nybörjare och det är lite si och så med det mesta. Men med tiden kickas de värsta kufarna ut, folk när sig hur en slipsten skall dras i politiken osv. När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var språkrör såg det ut som att alla barnsjukdomar var borta, det var puts och studs i leden och partiet verkade vara ett minst lika seriöst parti som alla andra.
Men nu??? Det verkar som hela partiet har regrierat tillbaka till ruta ett igen! Hur gick det till?

//T