Litteratursmaken är som baken, delad. Jag har svårt för Björn Ranelid personligen , hans narcissistiska utstrålning. En del av hans böcker är väldigt "blommiga", alltför blommiga i min smak. Men andra är mycket bra. Jag skulle vara försiktig med att kalla litteratur "undermålig", i synnerhet Ranelids.
Vissa berättare når in i ens hjärta och man vandrar tillsammans med författaren genom verket. Det är naturligtvis en process där både skrivare och läsare avgör hur det kommer att fungera. Jag har varit medlen i flera bokklubbar med mycket kunniga läsare, där många haft litteratur som sitt yrke. Men det är uppenbart att vi alla vandrar olika bra med olika författare. Visst finns det författare som lockar fler än andra, men nästan alla lockar någon.
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1
|