Vikingatiden anses ju ha börjat med nordbors anfall på klostret Lindisfarne. Det har framlagts teorier om att detta inte enbart skedde för att det var enkelt att plundra, utan snarare som ett steg i ett religiöst krig. Karl den store, Charlemagne, var kristen och stred mot hedningar i bland annat dagens Tyskland och Danmark och danskarna försvarade sig och slog tillbaka. Sedan fortsatte vikingatågen mot många kristna mål och att missionärer sändes upp till Skandinavien var nog till stor del för att få slut på plundrandet. Och de lyckades, norden blev kristnat, vikingafärderna avstannade och sedan kunde man tillsammans dra på korståg och tvångskonvertera och plundra vender istället, som civiliserade och kristna människor. Men nordborna var redan en integrerad del av Europa, man for över hela kontinenten och handlade och det var ju bara några hundra år sedan folkvandringstiden när en stor mängd européer vandrade upp och mer eller mindre tog över Skandinavien. Efter det fanns det nog en kontinuerlig kontakt med länderna på kontinenten. Vi hade inte behövt vara kristna för för att vara med i "den europeiska gemenskapen", inte mer än litauerna som lyckades hålla emot åtskilligt mycket längre.
|