Vi ligger med i ett villakvarter strax bakom samhällets butik.
Vi ligger mellan butiken och ett hyreshusområde med ca 450 hushåll.
Gångtrafiken utanför på cykelbanan är ju därför ganska omfattande för alla skall ju till affären och då passar de på att rasta hunden samtidigt.
Utanför häcken vi planterat nu så finns en gräsmatta 1,5m bred som skall hjälpa till att markera cykelbanan. Med andra ord så är denna gräsmatta den absolut mest genomkissade kvadratmetrarna i hela området.
Grannarna vill att denna gräsmatta skall tas bort eftersom kommunen sköter den så dåligt. Jag vill nog ha den kvar för annars så kommer vår häck att bli genomkissad i stället.
Nu tycker jag inte speciellt illa om hundar, tvärtom. Vi skall skaffa hund själva. men koncentrationen. Alla tycker ju att det är bara min lilla hund som kissar på häcken men om det är hundra om dagen?
Nu är det inte hundarna som stör mig mest. Det är alla påflugna människor.
Skulle vi sitta i trädgården och äta sill och nubbe på midsommarafton?Skulle inte tro det. Då vet alla presic hur många nubbar var och en tagit.
Vad folk nu har med det att göra, vi har aldrig varken blivit störiga eller högljudda.
Sedan det där med att man förstör. Det gjorde väl inget att jag ryckte av en gren eller... Vad har man för rättighet att avgöra det med andras egendom?
Eller kära lokaltidningen. i tre år höll vi på och klagade och dom skulle säga till budet. Denne körde över tomten nästa morgon igen. Jag klagade högre och högre upp och blev lika nonchalant bemött på varje nivå.
Till slut så tog jag ut registreingsbeviset PRV för tidningen och koncernen för att ta reda på styrelseledamöternas adresser.
Så skrev jag ett brev med bilagor som talade om vad som hänt under tre år. Två gånger fick vi ersättning för plantvärdet men som jag sagt så var jag inte nöjd med det .Jag ville att häcken skulle få växa upp inte få ersättnig för nya plantor och plantera varje år.
Som sagt brevet till högsta chefen på tidningen som talade om att om han inte omedelbart såg till att ofoget upphörde så skulle jag skicka kopia av brevet till samtliga styrelseledamöter och ledamöter i koncernstyrelsen.
Min fråga till samtliga ledamöter skulle då vara om de ansåg det förenligt att tidningen som är satt att granska samhällmaskineriet, myndigheter och politiker, att samma tidning anlitar distributörer som bryter mot lagen och åker olagligt på cykelbanorna. Om deras distributör inte gjorde det så skulle de nämligen inte behöve snedda över min tomt och orsaka skada på min egendom.
Den släggan tog och inom en kvart efter att chefen läst brevet så var problemet avklarat. Innan hade jag bråkat i tre år. Dessutom så kan jag inte säga att jag bråkat egentligen utan jag hade väldigt affärsmässigt förklarat min ståndpunkt.
Det tycker jag är bristande respekt. man respekterar inte folks rättigheter utan åtgärdar bara problemet om det orsakar obehag för en själv.
Då har organisationen missuppfattat sin uppgift.
Jag tycker inte om att föra bataljer och villl inte hålla på att utkämpa strider för att få ha min tomt ifred.
Jag sitter hellre under korkeken