CITAT (amaira @ 27-01-2005, 10:03)
Jag tycker - eller tänker ibland i mitt stilla sinne - att ordet "konst" ibland fungerar som en förkorting av ordet "konstig".
I bemärkelsen "psykiskt knäpp" alltså

.
Tror att konst många gånger kan vara en psykisk säkerhetsventil, en mer accepterad variant av galenskap, som hålls "på rätt sida av gränsen" med hjälp av konsten.
Hej Snöflinga!
Ja, jag menar vad jag skriver. Men
1. Det står också "ibland", vilket är lika med att jag
inte drar alla över en kam, och
2. Jag syftar faktiskt inte till någon annan, utan till mig själv ...

.
Det finns tillfällen då jag känt att jag varit på väg att "bli galen", att jag helt enkelt, varken klarar av mina känslor eller vetat vart jag ska ta vägen.
Även om min "konst" aldrig hamnar på Liljevalchs, så har den ändå varit som mest "uttrycksfull" vid sådana tillfällen, OCH en utmärkt och ofarlig kanal för att hantera mina känslor.
För att skapa konst är väl inte förbehållet etablerade konstnärer?
"Känslor spelar till känslor" dessutom, människor reagerar ofta mer på sådant som knyter an känlsomässigt inombords på något vis.
Vilket inte minst denna tråd visar på

, vare sig det är positivt eller negativt.
Bra att du reagerar Snöflinga, så jag får förklara mig. För givetvis menar jag inte att alla konstnärer är psykiskt sjuka - det blir ju för tokigt!!!
Om jag ser mig omkring, tycker jag livet och världen vore bra andefattig, om det saknades variation i människors varanden och uttryckssätt.
Kram