Åh vännen! *skickar en tröstekram*
Vi får hoppas att det går bra, möjligheten är ju stor för det. Vet flera människor som levt länge och bra efter stora proppar, min mamma bland andra. Hon var sjuttiofem då, och levde tio år till, och klarade sig själv dessutom, bara hon fått tid på sig att komma igen.
Prata och skriv av dig din oro och sorg. Eller finn nåt annat sätt som passar dig. Fortsätt skriv
här om du behöver. Det är svårt att ensam bära stora sorger och stor smärta. Och är man inte ensam, kan man i alla fall behöva sprida ut sin "tyngd" på flera olika ställen.
Tänker på dig, och skickar "kraft" via tanken.

/amaira.