I fruktodlingar är kräftsvampen inte ett allvarligt problem, och förhindras antagligen av de besprutningar som görs mot annan svamp. Dessutom håller många fruktodlare sina träd under mycket kortare tid än vi våra kronträd, 15-20 år. Jag har sett kräftangrepp i odlingarna i Kivik, men mycket få.
Man har provat trichoderma mot kräftsjuka träd men experimenten är för små för att övertyga om effekten. Jag kommer att göra tester så småningom, men är helt övertygad om att de bästa sätten att förhindra kräfta oavsett trichodermas effekter är att - undvika att plantera kräftbenägna träd i marker som är vattensjuka delar av året, eller som består av merparten ler
- i stort sett alltid plantera kräftbenägna träd "på kulle" och med dräneringsgrus i växtbädden (se plantering på www.juniper.se/tradvard)
- beskära rätt och lagom med noggranna snitt
- beskära vuxna kräftbenägna träd i juli-september (detta skulle man också kunna experimentera med, det finns för få studier som visar exakt vilken tidpunkt som är bäst)
- skydda marker kring träd med skivor, plattor ed vid byggen så att jorden inte sammanpackas, bygga upp skelettjordar under nya stenplattegångar, garageuppfarter mm. Sammanpackad jord ger obönhörligen kräfta på många träd.
Pil brukar klara sig från kräfta, men den kan få det. Kräfta på sälg har jag sett mer av. Ek har kräfta i mina trakter liksom ask, som verkar klara den sämre. Kräfta har jag också sett på lind här. Prunus, stenfruktsträd och buskar liksom prydnadsvarianter av olika träd, toppympade träd har besägenhet att smittas.
Mest smitta har jag sett på de så kallade familjeträden (fler fruktsorter satta på samma stam), på hårdbeskurna vuxna träd och på vissa äppelsorter som Åkerö, Transparente Blanche m fl.
--------------------
|