CITAT (tullmejs @ 27-02-2005, 01:21)
En innekatt klarar sig nog utmärkt utan klor, morrhår, svans, päls och ytteröron.
Nämen! Menar du det där Tullmejs!???
Vad menar du med "klarar sig"?
Det är klart den "klarar sig" i bemärkelsen "överlever".
Men nog har vi människor som håller djur, ändå skyldigheten och ansvaret att ge djuren ett liv med KVALITET, efter bästa förmåga ??? Tycker inte du också det??
Det är - tyvärr - män (oftast män) med ditt resonemang, som står bakom stordriftsdjurhållningen, som gränsar till djurplågeri.
Visst, dom "klarar sig" (grisar, värphöns, gödkycklingar, osv) för annars vore det inte lönsamt.
Och tillräckligt många går att hålla fysiskt friska för att kött och ägg ska ha "bra kvalitet".
Respekten för LIV och frågor om livskvalitet, tycks av någon anledning förträngas ut till yttre rymden.
Att hålla husdjur ger ömsesidiga fördelar för både människa och djur - det var så det startade en gång i tiden. (Före stordriftens tid alltså, då djuren "mekaniserades")
Det är så det går till i naturen när olika arter slår sig ihop för ömsesidig vinning.
Sen finns det ju också parasiter och parasitoider - men samarbete mellan arter skyddar ofta även mot just sånt.
Människan är en mångsidig varelse. Hon klarar av att leva i både symbios, och som parasit.
Och till skillnad mot andra arter, har människan förmågan att "tänka efter", och känna empati (på ett annat vis än de flesta andra djur).
Vad gäller kastrering av djur, så ingriper det
visst i djurens livsmöjligheter och livskvaliteter. Men denna gång oftast på ett positivt vis.
Det finns ofta ett stort överskott av hannar i naturen (särskilt bland flockdjur).
Och flertalet av hannarna far ofta illa av sin drift, oavsett hur naturlig den är. Flertalet dör också,
utan att bli fäder.
Naturen är ofta GRYM!
Jag har inte kunnat se att kastrerade hankatter inte trivs med att ha fått en annan uppgift i livet.
Det man inte vet om, saknar man inte, sägs det. Kanske skulle de inte ens sakna det, om de vissste om alternativen...
(slagsmål, styrk, inre oro och otillfredsställdhet, "mager och tovig", inte njuta av måltiderna, osv.)
Det är inte alla hankatter förunnat att bli avelshannar.
Och världen är definitivt bättre, även för katterna, om kattägare tar sitt ansvar och kasterar sina djur.
Det finns redan ett överskott på katter, och förvildade katter, som far illa.
Visst, vi griper in i naturen och naturliga skeenden. Men det gjorde vi ju redan när vi "skapade" husdjur. Utan människor skulle husdjuren utrotas.
Då är det väl ändå bättre att ha en ansvarsfull (och HUMAN) djurhållnining!!!
Till glädje för både människa och djur.
"Onaturligt" är inte alltid detsamma som "dåligt".
Själv är jag glad över att jag inte lever för hundra år sedan, och har elva eller tretton barn, och blivit utsliten i förtid av allt barnafödande.
Två räcker så utmärkt, precis vad jag känner mig ha haft kapacitet för, med ett djupare engagemang. Barn behöver sina föräldrars helhjärtade engagemang.