Om man inte bedriver avel finns det ingen anledning att ha okastrerade katter..... En granne för många år sen skaffade två svarta fina hankatter. Hon tyckte att det var synd att kastrera dom. Efter två år var båda katterna borta.....blev väl "rännarkatter" kan tänka, gick runt i mark och skog och drevs av sina drifter till ett obekvämt liv.... Min svärmor tog hand om en honkatt, efter några månader fick kattan en unge. Den behöll hon, men när kattan blev dräktig igen blev det avlivning meddels "Gyttorps"...
Vår familjs katter har alltid varit kastrerade hankatter, de har blivit minst nio år gamla (inte mycket för en katt men trafiken tog ett par) och vår gamlaste blev 17 (tappade hörseln, förbrukade sitt nionde liv under en bil). De tappade sin könsdrift, men revirbeteendet behöll de, liksom matlusten, lusten att slappa på katters vis, och sin förmåga att kunna utnyttja människor. Hade jag tvingat dessa katter att vara inomhus för att skydda dom mot alla faror hade de levt ett halvt liv, de var fria och lyckliga. Jag dömer inte människor som från början vänjer sina katter att vara inomhus, men när jag ser missarna leka i trädgården vet jag att det är så de vill leva. Skogisen blev skadad, klarade sig och jag vågade nästan inte släppa ut honom igen, men nu mår han bra, han är mycket mer inomhus och han får ströva i sin älskade skog, leva kattliv...så länge de vill och kan.
Det finns människor som föredrar honkatter och slår ihjäl kattungarna som kommer, det finns dom som gärna skaffar hankatter och låter dom sticka iväg sen och terra grannskapets "tamkatter" (det går ju att skaffa nya kattungar gratis). Undrar om det finns människor som gillar att ha okastrerade katter inomhus...? (håller för näsan och öronen)
Jag föredrar att ha kastrerade hankatter, dom stannar hos mig, det är ju för min skull jag har dom (och jag vill dom ska leva bra).. Och hittills har ingen av dom klagat över att förlora sina "pälsbollar"..... (fast jag tyckte tvillingarnas var väldigt söta
)
Det finns en dag i livet som jag skäms över att vara deras matte, men dom förlåter mig för alla resterande dagar de kommer att må bra...
Bilden föreställer tvillingarna när de sover sin "törnrosasömn" efter kastreringen. Bill mådde lite illa när han vaknade, men när de kommit på benen igen och fått skött om såren var de som vanligt igen, glada hungriga och busiga, och de kommer att vara kompisar resten av livet.....
På TVn igår, drog de ut kattklor...
25-02-2005, 12:57
