Att bo nära sina föräldrar, varför anses det som negativt? Alternativ

[*solis*]

Två av mina 4 vuxna barn bor i samma hyreshus som jag(i var sin lägenhet)
Vi träffas dagligen,hjälps åt med vovvarna,fikar ,bablar etc...

Det märkliga är att när dessa två barn berättar för sina svenska vänner så tycker de flesta att;usch vad hemskt att bo så nära sin mamma.

Men när de berättar samma sak för till.ex. Chilenare,Araber eller Italienare så lyser dessa människor upp som solen och säger:vad härligt att bo nära sin mamma

Jag undrar varför sådan skillnad med svenskar och dessa invandrare?

[Inga från Närke]

Jag säger också att det beror väl på hur vi föräldrar är.
Mina föräldrar bor ca 1,5 km från mig och dotter med familj bor ca 3 km ifrån, det tycker jag är perfekt. Inget onödigt spring från någons sida.

Mina svärföräldrar bor i Finland, sambons son i Norge det är för långt.
Ett annat problem för mig är att jag kan inte skriva eller prata med mina svärföräldrar och mina svågrar för de kan ingen svenska det tycker jag är väldigt jobbigt tyvärr. Min sambo måste tolka alltid och det gör det ju jobbigt för honom med när vi är där. Men det blir inte så ofta eftersom det är så långt att åka. Vart 4 år ungefär.

Min dotter skulle eventuellt få en svärmor som jag bad henne tänka på när de började prata om att flytta tillsammans med killen. Han var enda barnet, hade lägenhet, de pysslade där så gått de kunde och var nöjda med det, men tyvärr hade sonens mamma nycklar dit och kom objuden när som helst. Ena gången var det fel gardiner, andra gången var det inte rätt städat m.m. så var det jämnt, hon kunde t.o.m. plocka ner gardinerna och sätta upp andra, men som tur var blev det inget med detta.

Råd kan man ge sina barn, men har de flyttat hemifrån så ska de ha sitt egna liv även om man inte alltid tycker det är bra och de inte lyssnar på råden.