Att bo nära sina föräldrar, varför anses det som negativt? Alternativ

[*solis*]

Två av mina 4 vuxna barn bor i samma hyreshus som jag(i var sin lägenhet)
Vi träffas dagligen,hjälps åt med vovvarna,fikar ,bablar etc...

Det märkliga är att när dessa två barn berättar för sina svenska vänner så tycker de flesta att;usch vad hemskt att bo så nära sin mamma.

Men när de berättar samma sak för till.ex. Chilenare,Araber eller Italienare så lyser dessa människor upp som solen och säger:vad härligt att bo nära sin mamma

Jag undrar varför sådan skillnad med svenskar och dessa invandrare?

[*solis*]

de känner en skyldighet att komma till dig - som de kanske inte egentligen ville ha.

?Har du varit hos mamma - nej, inte jag? Inte nu, kanske sedan ?? Jag måste hinna med annat??? Fast, mamma jag längtar efter dig, men du tar så mycket tid

Aha; nu fattar jag vad du menar

Nej; här finns det inte några skyldigheter,det är mera att vi trivs med att umgås med varandra och vi kan prata med varandra om det är någonting som tynger ens tankar och ibland blir det mycket heta diskussioner

Jag vill ALLTID hellre höra sanningen än att någon skulle låtsas om någonting annat.

Mina barn är alltid välkoma hem till mig men jag vet samtidigt att när jag vill vara för mig själv så respektera de mig.

Detta lärde jag framförallt av min egen pappa som sa just detta:hemmets dörr är alltid öppen för dig, vad som än har hänt, min mamma var annorlunda och detta orsakade ett djupt avgrund mellan henne och mig
Men allt är förlåtet när jag försånades med min mamma i mina tankar 2001
Min mamma är fullständigt dement idag och jag älskar henne av hela mitt 60 åriga hjärta,likaså min pappa

Jag tror att livets svårigheter ger oss människor möjlighet att växa.